#1
|
||||
|
||||
Vink,vink...
...kram, kram, vink, vink...
Hur många gånger har jag vinkat av nån älskad person, hur många gånger har nån vinkat av mig? När jag fortfarande bodde hemma hos föräldrarna var det mina äldre syskon och deras barn som kom och for. Jullov, påsklov, sommarlov...en fläkt av den stora världen...en obestämd längtan...kram, kram, vink, vink... Så blev jag själv stor och for till huvudstaden för att plugga. Resorna hemåt blev väl inte så många, men desto kärare. Julledigt, sommarledigt... Mamma stod för vinkandet, hon stod på trappen när jag for iväg och såg både ledsen och glad ut. Inga tårar. Kramarna kändes långt efter jag kommit iväg med bussen eller rälsbussen. Egna barn, resor till mormor och morfar...kram, kram, vink vink... Egna barn som reste själva...kram, kram, vink, vink... Tomrummet blir stort dagarna efter de rest iväg. Så småningom återgår allt till normalläge, men inte riktigt! I tvättkorgen ligger några glömda plagg, i badrummet finns en glömd tandborste, lite annat smått och gott blev kvar och påminner om dem som nyss var här. Vi hörs! Vi ses! Kram, kram, vink, vink! |
|
|