Klädbytesdag i tjejklubben

[Monica P]

Varenda gång samma sak: jag tar med mig en kasse kläder och böcker till träffen, fast besluten att inte ta med mig mer hem, jag har ju nog, jag har ju alldeles nyss städat garderoben, jag ska sannerligen inte fylla på den igen, nu får det vara stopp, nu ska jag hejda mig. Gissa vem som kommer hem med tre kassar i alla fall...

En utmärkt idé är det i alla händelser, särskilt för dem som har växande familjemedlemmar. Fenomenet andra hand (eller tredje,fjärde, ingen stor sak) är ju helt accepterat i våra kretsar.

Kalymnosborna har en annan inställning. Tiden då fattigdomen var ett faktum finns i minnet, och man vill inte bli påmind om det. Det förekommer givetvis att kläder går vidare men helst ska det vara nytt, i alla fall till barnen.

Det finns klädinsamling vid en av stans 22 kyrkor, men jag vet inte var de plaggen tar vägen. Ett år skickades det mängder av kläder och annat till de branddrabbade områdena, hoppas det var välkommet, och flyktingförläggningarna har fått en del.

I-landsproblem, verkligen.

Men Lauras tegelfärgade tröja och Christinas bruna jacka och vem-det-nu-vars svarta kjol ska jag använda med gädje. Annas blå väska och Evas böcker var precis vad jag behövde.