Dag 12. Kos - Nisyros.

[Kalimera]

Efter en sista frukost på det supertrevliga hotellet Afendoulis åkte vi till hamnen. Alexis – som äger hotellet – körde oss. Trevligare hotellägare får man leta efter. Eftersom det inte gick några färjor till Nisyros idag åkte vi med en utflyktsbåt. Det går hur bra som helst att köpa enkla biljetter. På vägen till Kos såg vi delfiner. Varenda person på båten var på benen för att se och fotografera. Tänk så mycket vi människor tycker om delfiner. Om de bara visste. Då skulle de kanske inte försvinna så fort.

När vi kom till Mandraki tog vi vår packning och knatade in till stan. Vi hade inte bokat rum, men visste vart vi skulle börja leta. Två gånger tidigare har vi varit på Niyros, båda gångerna har vi bott på Hotel Porfyris, så också denna gång. De har renoverat sedan vi var här och nu är det ett jättefint hotell. Inte mycket folk verkar det som, vi fick välja var vi skulle bo, och vi valde havsutsikt.

När vi lagt av oss bagaget kollade vi om det fanns trådlöst internet någonstans, och det fanns det, bakom en palm vid sidan om poolen. (Nu har vi hittat en lucka och har till och med uppkoppling på balkongen.) Med det glädjande beskedet i bagaget gick vi ner i byn. Det mesta var sig likt. Här händer sannerligen inte mycket, och det är kanske därför vi tycker så mycket om ön. Självklart gick vi även till T O R G E T. Efter vårt första besök på Nisyros (det är länge sedan) skrev jag så här om torget:

”Mandrakis stora samlingsplats - och pulserande hjärta - är det fantastiska torget Plateia Elikiomini som så förnämligt skuggas av jättelika fikusträd. På torget ligger flera tavernor, ouzerior och kafenións. Här passerar i princip alla som bor i byn någon gång under dygnet. Mandrakis äldre manliga invånare verkar leva sina liv på torget, här har de funnit sitt egna lilla paradis. Och jag förstår dem. När jag blir gammal och gaggig vill jag inte "spärras" in på något äldreboende, jag vill bli frisläppt på torget i Mandraki. Här vill jag spela kort och tavli, ljuga, sova, dricka kaffe och ouzo. Här vill jag äta min frukost, hälsa på mina vänner och svära efter mina ovänner. Här vill jag glo på dagturister, lyssna på småfåglar, få fågelskit på kepsen, titta på teve och fundera över hur länge träden ska stå kvar. Här vill jag summera livet och le åt mina minnen. Här vill jag vara!”



Torget i Mandraki. Om jag står fast vid mina rader ovan får tiden visa.