Vi är här nu, Ester!

[Monica P]

Man måste nog vara lika gammal som jag för att komma ihåg en gammal rolig monolog med Martin Ljung, kanske femtitalet...Ester!

Det är om den förmodligen icke önskade sommargästen som sent en kväll står utanför Esters hus med fullastad bil och vill in...men Ester vill inte...

Min gamla grannfru har haft en Ester-sommar med ideliga och långvariga gäster. Jag träffade henne i går vid soptunnan och hon var alldeles grå av trötthet.

Inte så att hon inte vill ha gäster! Barnbarnen! Vännerna från Australien! Kusinerna från Thessaloniki! Sonens vänner från Frankrike! Det var jätteroligt och uppfriskande att träffa dem.

Men som det så ofta blir på sommaren kom många på en gång. Jag hörde glada skratt, barnskrik, musik, bildörrar, prat långt ut på natten. Mustiga grilldofter, klirr av glas och porslin...

Vartefter sommaren framskred blev henne skratt allt mer ansträngt. Det tar sin ork att ha huset fullt hela tiden. Jag undrade varför hon var så otroligt snäll, det finns pensionat i byn.

-Men inte kan man be folk om sånt!

Nu har hon vintern på sig att hämta krafter.

Tacka vet jag roliga och rimligt korta möten! Jag gillar att gå ut och fika med vänner och släktingar, nån gång äta på restaurang, nån gång bli hembjuden, annars gå en promenad, ströva i stan, gå en bergstur, göra en badutflykt, lyssna på en konsert, se lite folk. Få lite nyheter ( läs skvaller) och diskutera mer eller mindre allvarligt, få ett förtroende, kanske kunna trösta någon, allt under icke förpliktande former.

Min snälla lilla grannfru får lite för stora doser ibland. Det blir kanske hennes tur nån gång att hälsa på de andra. Vi är här nu, Ester!