Fina foton

[Monica P]

Beundrar storligen alla duktiga fotografer i vårt sällskap som lyckas förmedla känslor lika väl som vyer.

Själv utrustad med en medelmåttig fotoutrustning och än mindre tålamod kan jag säga att jag inte producerat mer än två-tre foton som skulle stå sig i konkurrensen- och det under ett tidsspann från 1956 då jag först hade tillgång till kamera.

För den enskilde är det lyckligtvis inte bara fotots kvalité som räknas ! Vi har väl alla ett album med bilder från olika sammanhang som vi verkligen vill minnas. Vi har släktingar och vänner som ser på oss från fotografier som kan vara skadade och blekta -men som vi inte vill mista. Vi får nostalgikickar av gamla album. Vi har skickat foton till andra människor, och när vi besöker dem och ser oss själva i DERAS album känns det kul och konstigt...

I min familj var det en morbror som var professionell fotograf, fast inte till yrket...Nils Svensson i Laxviken.

Han dokumenterade allt som hände med stor ömhet och skicklighet. Det finns några böcker med hans fotografier som jag ofta bläddrar i. Min egen mamma finns där på många sidor: ung och söt, i färd med vardagssysslor: vinbärsplockning, tvätt, vävning, slåtter, men också på skidor .

Livet i norra Jämtland under tidiga 1900-talet, som jag förstås hörde berättelser om, illustreras på det här sättet så man känner att man varit med.

Undras om våra barn kommer att sitta och bläddra i gamla album?
Och barnbarnen, kommer de att ha tålamod att stoppa in såna där flashpinnar eller vad de heter,i diverse apparater för att se vad som hände på tidiga 2000-talet?

Ofta struntar jag i att ta med mig kameran, vill hellre minnas bilder i huvudet. Jag har missat massor av otroliga scener på det viset, men samma scener skulle nog ha blivit störda om jag lyft fram en kamera.

Ser fram emot fler foton på Jannis sida och givetvis resultatet av fototävlingen!