Ljuvliga barn

[Monica P]

Nog är dom som allra goast i förskoleåldern...jag fick en häftig längtan efter mina egna barnbarn idag, när jag hörde en grupp småttingar spela och sjunga i Amonis lokaler. Det är några unga musiklärare som har grupper i musik, sång och teater. först de riktigt små, sen lite större barn.

Grekiska barn har tidigare fått en annan uppfostran än nordiska. Ska jag sammanfatta den lite elakt blir det ungefär så här: oerhört bortskämda och samtidigt hårt hållna. En betänklig kombination, kan tyckas...

Men det har emotionella grunder. Från första sekunden är de ( jag generaliserar grovt nu, ursäkta!) omgivna av inte bara mor och far utan alla andra släktingar och vänner, det pussas och kramas och babyn går från famn till famn, där är Jaja och Pappous och Thia och Thios och Nonna och Nonos och alla familjens vänner, och det är en verklig uppståndelse kring det nya barnet.

Man lägger större vikt vid att ha släkt i Grekland, jämfört med vad jag upplevt i Sverige. Det nya barnet ses som en knopp till på släktträdet och det är viktigt att det får ett namn som nära släktingar har.

Småbarnen blir tidigt vana vid att alla överöser dem med ömhetsbetygelser, hemma och borta, och de är vanligen inte särskilt blyga för nya bekantskaper.
De tilltalas med smeknamn ideligen, ja de står i centrum var de kommer.

Ibland undrar jag när barnen sover, inte är det på kvällarna i alla fall, och absolut inte om det är fest...

Det där hårt hållna då...ja, det kommer väl när föräldrarna finner att ungen yvas lite väl så mycket...ganska mycket skrikande och inte så ovanligt med smisk. Det har vi ju diskuterat ingående här på kalimera. Det kan ju räcka med hot om smisk ibland, och jag blev lite tagen när jag hörde sånt första tiden...(ingen hade någonsin höjt rösten mot mig, jag var väl ett sånt där snällt och omhuldat barn i Sverige, kantänka, och att man kunde göra på annat sätt hade jag inte fattat).

Men de ljuvliga barn jag hörde idag verkade välbalanserade och snälla och frimodiga och glada, och jag antar att den nya generationens föräldrar, de som är unga nu, har en helt annan syn på barnuppfostran. Det har kanske lättat lite på Jajans grepp, den alltid dominerande Jajan. Precis som i andra ländet är Jajan idag ofta en förvärvsarbetande kvinna som inte på samma sätt som tidigare finns till för familjen enbart.

Så där stod jag sen och pratade med en liten fyraårsstumpa, gudasöt, medan vi väntade på att hennes mamma skulle komma och hämta henne efter musiklektionen...de övriga barnen lekte Tysta leken inne i lokalen, men det gick inte så bra, alla bubblade av pratlust.

Och jag tänkte på alla faser som barnen ska igenom, alla lätta och svåra saker de ska klara av...och jag hoppade innerligt att de skulle få vara så här bubbligt glada länge, länge än.