Fråga aldrig om det är öppet,...eller stängt

[lugnagatan]

Idag ser jag i spegeln att jag blivit rödflammig i ansiktet. Man kan tro att jag går runt och skålar med raki hela dagarna, men det gör jag inte, men jag har inte tänkt på att solen tar mer på den här breddgraden, fast jag inte varit i solen så mycket , men det har räckt med strandpromenaderna och rundan över Kaum Kapi (stadsdelen där även det svenska konsulatet är beläget). Jag slipper inte undan att köpa en hatt igen (som jag hade på avataren förut).

Den lilla kinesiska månglerskan är försvunnen. Det är riktigt tyst och tomt. Hon skrek alltid högt när hon pratade i telefon. Hon jobbade dag och natt med försäljning. Ibland var hon borta till fram på morgonen, var säkert tvungen att jobba extra, men det gick kanske inte ihop i alla fall, kanske har hon det bättre nu.
Fönsterluckorna som hon alltid hade stängda står öppna nu, och remsan "uthyres" som sitter på insidan är åter synlig.
Hon avslöjade att hon bara betalade 80 euro per månad, men hennes toalett ligger separat i farstun, och hon skurade farstun varje dag. En hyresgäst med bättre ekonomi får antagligen betala mer.


Igår kom hyresvärden in på mitt rum och satte sig tungt på en stol, medan jag jobbade med datorn. "Jag är född här" , förklarade han. Det har varit visning igen, utan framgång. Han vill egentligen bo här själv, slå ut väggarna här på bottenvåningen, så att det blir ett stort sällskapsrum. Han visade mig runt i alla rummen i huset. På tredje våningen var det ett sovrum och altan. Väldigt fint. Övervåningen ägs alltså av brodern, och han måste lösas ut för att han ska flytta, men pengarna finns inte - alternativt måste hela huset säljas, men ingen vill köpa det.
Alldeles bredvid, där värden satt på sin stol, har det varit en brunn, som nu är igenfylld med jord, men det finns en nisch kvar i muren.
Utanför i gränden hördes det där kraxandet igen, som måste vara en fågel, men jag har aldrig sett den. Den varnar från någon hålighet i det fallfärdiga huset mittemot, när katterna hoppar upp där. Låter som en trasig mopedmotor, som någon försöker få igång ändå.

"Här bor bara greker. Det är mycket lugnt."sade värden innan vi skiljdes, men just då kom en av katterna springande med en grek efter sig, som stampade till för att skrämma den, och sedan utbröt en allmänn diskussion längre ner i gränden.

Den gamla hunden dyker upp i gränden och hindrar min väg, stannar till och ser upp. Ser ut som den har hela världens tyngd vilande på sig.

Vägen går gärna genom saluhallen . Där tog jag den här bilden idag, på ett av caféerna:





Och längs gatan ned mot gamla hamnen blommade detta ärtträd med blommor på bar kvist:





Idag tvättdag i baljan , som terapi för själen. Ur golvbrunnen kommer ibland kackerlackor upp, men det är "jungfrurna" , mjuka och omkommer sedan lätt. Föredrar ännu att inte spruta där med gift. Det är också en dyrbar vara, liksom det eländiga torkstället som jag nu måste köpa igen - helt annat prisläge här än i den gamla öststat jag bodde i förut, men jag lyckades hitta en billig enklare variant i en av mina "favoritbodar" här i Chania.
Utmärkt väder. Tvätten hinner torka medan det är ljust.
Längtar nu igen ut på landsbygden, men det dröjer ett tag innan det går fler bussar,så att det går att göra dagsturer.

Det blir kok-kaffe lagat hemma på hällen. "Turkiskt kaffe" med sump, men det kanske går lika bra att säga Grekiskt. Bara att slå på det heta vattnet och röra om, och vänta till det har "sjäken", som mina jämtländska släktingar sa.
Och på eftermidddagen den enklaste grekiska sallad som går att göra, men idag med färsk oregano, inhandlad i det närbelägna mini-livset.

På kvällen gäller det att varva ned och verkligen uppleva "bekymmersfriheten". Driva omkring, råka komma för nära in över gränsen in mellan bordena på favorittavernan, se hur ägaren kommer framstapplande med kryckan, och inse att spelet är förlorat. Det var blåsigt så jag övertalades att sitta inne med det vita vinet.
På varje bord var tänd en oljelampa, och bordena med ljusen fortsätter ned i en gränd, vilket ser mycket romantiskt ut, men här fanns bara ägaren ensam. Normalt sett är det hans bror som är kyparen, och någon brorson som ska agera inkastare och servitör. Ägaren har kanske inte så trevligt sätt. Det påminner mer om en illa dold häxa som ska lura snövit att bita i det förgiftade äpplet...

Det är hela deras liv. Dom lever för det här och vill göra allt för kunden. Det finns en vision , kanske om ett bättre liv, en fulländad stund, en sällsam upplevelse, ett återinsättande av det egna jaget i en urholkad själ.
Det slog mig senare att jag inte hade behövt fråga om köket var öppet, för att få lite tilltugg, det kan t.o.m. ha uppfattats som oartigt.

Den här filosofin förstod jag första gången i oktober förra året, längre bort västerut, stranden vid Nea Chora.

Där är en bar vid stranden, som såg ut att vara öppen, men inget folk, bara en familj - dvs. personalen - som umgicks, och jag kände mig tvungen att fråga om det var öppet när kvinnan i familjen dök upp, och kände omedelbart att det var en mycket opassande fråga som jag inte kunde räkna med någon som helst förståelse för, upprepade den innan jag fick något svar.
Naturligtvis var det så att denna familj levde för denna strandbar, och att det inte är så skarpa öppettider, och att man gör allt för kunden.
Att fråga "är det öppet, är det stängt" kan vara som ett slag i ansiktet, och också att våldsamt misskreditera din egen status. Du ska röra dig fritt från hak till hak och ta för dig av det som din stjärnstatus kan ge tillbaka.
Min fördom är - eller har varit - att det är skandinaviska kvinnor som åker hit ensamma och njuter av den uppmärksamhet dom får och alla vänskapliga kontakter som omedelbart uppstår, alla går fram och vill bli fotograferade tillsammans med stjärnan...

Det får emellertid bli en "Admirala-moral" som ställer allting tillrätta: Fördomar är som stenar på marken som går att vända på, och det går minsann att ha det så roligt som det överhuvudtaget går att föreställa sig.


Dessa familjer lever inte för pengarnas skull. Det är en kultur, och framåtskridande av kultur. - Ge inte dricks, utan gör dig själv besviken över att du inte är så generös och överseende som du tror, om du inte är säker på att du bara är på besök en gång, och aldrig mer kommer tillbaka, utan kom tillbaka, och utöka familjen !