Riktig sommar nu

[Monica P]

Det är varmt, riktigt skönt nu. I mitt arbetsrum är det 29 grader, två fönster öppna, nordläge, vind som böljar i gardinerna. Alldeles lagom.

I går kväll gick det riktigt hett till på kommunsammanträdet. Listan på ärenden tog upp 23 punkter, varav några var riktigt intressanta, så jag ville vara bland åhörarna. Dock hann vi inte ens få början på listan, för det kom tre extra ärenden som måste tas upp. Ettan var snabbt avklarad. Tvåan tog lite längre tid men enigheten var god.

Tredje punkten satte eld på de folkvalda! Anklagelser, motanklagelser, avbrytande, skrikande, alls-inte-lyssnande...

I tolvdraget hade min bakdel fått nog av de obekväma stolarna och öronen nog av hårda ord, så jag drog ut i den ljumma natten , fick igång moppen och åkte hem.

Idag funderar jag på hur det kan bli så där bråkigt. Säg att det är barnsligt att försöka skrika sig till medhåll. Säg att det var teater och dålig retorik. Säg att det var gammalt groll som krackelerade den polerade ytan. Vad blev resultatet? Uruselt.

Saker blev sagda som inte går att ta tillbaka, från flera sidor. Motsättningarna cementerades. Vems fel? Jag har min åsikt klar, men den intresserar ingen.

En enda kvinna i kommunstyrelsen. Ett fåtal yngre personer, utan åsikter (eller talan).

Jag föreställer mig ett riktigt bra möte, med positiva personer som lyssnar och bakom dem erfarna personer som kan ge goda råd. Finns detta någonstans?

Personligen har jag fått min vilja fram hela livet genom annan taktik...