Uppgivna suckar...

[Monica P]

...är allt jag orkar åstadkomma när jag ser TV-bilder från Syntagma. Enorm förstörelse, så idiotiskt, dumt, meningslöst, barbariskt, det finns inte ord som täcker vad jag känner-
- så jag suckar bara.

"Vanligt folk", denna trevliga om icke helt preciserade människogrupp, tycker detsamma.

Nog för att orden i lokalpolitiken far genom luften här med, elaka ibland, ogenomtänkta ibland, egosvullna ibland, men det slängs varken brandbomber eller nerrivna marmorplattor. Nivån ligger på paint-ballnivå, tycker vi som lyssnar och inte pratar.

Vad som än kommer att hända framöver , ekonomiskt, politiskt, personligt, så hoppas "vanligt folk" på bättre tider, med arbetsro och lugn.

Detta land har vacklat fram genom många katastrofer inom ett tidsspann som inte är längre än att varje pensionär kommer ihåg dem. Fler blir det säkert, men "vanligt folk" försöker se framåt en gång till.

De människor jag känner och gillar att umgås med har varken statsobligationer eller konton i Schweiz. De vill bara ha sitt hem, sitt jobb, skola åt sina barn, rimlig sjukvård och pålitliga politiker. De vill kunna prata om annat än katastrofer och inskränkningar och statsskulder.

En sorg så stor att den inte kan uttryckas i ord...