Vägen till Almyrida

[lugnagatan]

Nu har jag fått höra att det varma vädret som pågått en längre tid bara är början: Den verkliga sommaren är på väg !

Det går inte längre att bara sitta inne och gömma sig för hettan. Jag trotsar eftermiddagshettan och ger mig av österut till Kalives.







Genom Kalives flyter en å.








Här kom jag senare att sitta under ett valnötsträd med kaffe och juice i väntan på bussen hem.





Här flyter ån ut genom sandstranden.





Här gick det inte att stanna, men badstranden var verkligen fin.






Vägen gick brant uppför österut mot Almyrida, längs grusvägar. Västerut längst bort ligger Kalami, och den välbevarade Itzedin-fästningen syns högst uppe på berget.






I en trädgård växte ricin-plantan , vars frön går att pressa på ricin-oljan, i övrigt är växten giftig.







Äntligen ett terpentin-träd. Detta träd omger sig av en historisk mystik genom framställningen av lamp-olja ur frukterna, och den hartsrika barken.








Detta är ingen bildgåta för dom flesta, men jag skulle nog gått bet redan för ett år sedan. Soudaviken med -flygplatsen dold framför bergstoppen med radiomasterna (på halvön Akrotiri) .





Ny bekantskap i sommar är "kapris" - denna växt blev jag riktigt förtjust i , breder ut sig på solbadande stenar.





Här tror jag att blomknopparna är tillräckligt små för att de ska gå att lägga in och bli till kapris på burk.





Här växer "kaprisen" tillsammans med den närapå "antika" björnkloörten, vars blad ska ha stått modell för utsmyckningar på antikens tempelpelare.





Nu bär det nerför mot badbukter med klart och azur-blått vatten.








Vid Almyrida finns golvmosaikerna kvar från en basilika från 500-talet.





Almyrida stoltserar med blå flagg, som betyder ren strand.





Här unnade jag mig att sätta mig på en mysig strandrestaurang för kaffe och juice , för ett mycket överkomligt pris, och nog fick jag en karaff iskall raki och vattenmelon vid betalningen, fast jag inte ätit. Smakade bara lite på rakin och bäddade ned den med melonköttet.





Ett stort kryssningsfartyg var på väg ut på medelhavet.






Apokoronas "horn" gav mig en mersmak som lockar till fler vandringar i dagshettan.

Men på tur står också kullarna vid Varipetro (tröskeln till vita bergen), som attraherar bara genom åsynen härifrån Chania stad, och det blir en morgontur, vilket kanske är lämpligare med tanke på hettan.