Ett litet kåseri ...

[sjöborren]

Tack och lov för solsängen ...

Inte så att jag är ute och rumlar runt hela nätterna, men en liten kryssning längs bargatan blev det efter övertalning av två något yngre väninnor. Det var en upplevelse kan jag säga! - Inled mig icke i frestelse, jag kan gå själv sa jag efter första barhänget och motionspasset på dansgolvet. Att mitt bäst -före -datum passerats för länge sen var inget hinder, och jag är glad att ingen frågade om mormor gått vilse.

Nej, vid midnatt sitter jag hellre på balkongen, sippar lite ouzo, njuter av stunden och livet. När jag sen kryper ner mellan lakan av svalt siden, fluffar till kuddarna … Skojar bara! Nej, ner mellan ettans sandpapper och sten till huvudkudde. Varför kan grekerna inte uppfinna bäddmadrassen? Tar fram pigromanen men hinner inte vända blad förrän ögon och bok faller ihop. Men lika fort som en skenande rullgardin far de upp. Vrålen kommer från någon närliggande bar – 1-0 tänker jag innan gardinen åter dras ner.

- Är det varmt här inne eller är det bara jag … öppnar balkongdörren, kliver ut nattlinnet innan jag åter kryper ner i betongbädden. Nästa gång vaknar jag av halsbränna - sista ouzon. En stund senare av att mannen bredvid tänt sänglampan, pickar mig på armen och ber om en tidning. Gode Gud, ska han lösa korsord mitt i natten tänker jag, vilket är fel. Tidningen ska användas som vapen mot de moskiter jag nu släppt in. Ett blodigt krig kan jag intyga och enda gången den veckan som jag kryper ner mellan lakanen.

Just som jag åter är på väg att somna hör jag något som får nackhåren att resa sig. Från balkongen ser jag en ensam - kvinna tror jag - ostadigt vaggande framför nattportiern på hotellet mittemot. Kvinnan sjunger inte utan yyylar med en röststyrka som är enorm! Låter som en blandning av marskatt och Janis Joplin. Har svårt att identifiera språket - finska säger maken som nu vaknat, gäliska kontrar jag – var jag nu får det ifrån? Det tar säkert fjorton verser innan nattportiern får iväg henne men redan vid nästa gathörn startar hon en ny konsert. Drar för säkerhets skull igen dörren ifall hon funderar på come back.

Nästa gång jag vaknar hör jag att klockan är någonstans mellan fem och sex. Alla som varit i Grekland vet att det inte är en bulldozer som står utanför redo att riva hotellet utan sopbilens dag/nattliga raid. Lagom den kör vidare drar ett gäng hemvändare förbi: sjungande, vrålande, skålande! Hamnar till slut i en märklig dröm; skraaap skraaap skraaap, vem är det som skrapar på mitt hus. Grannar som möblerar om eller klorinligan - städerskorna – som invaderar hotellet tänker jag och sveper lakanet om mig. Öppnar balkongdörren och möts av en klarblå himmel och en sval vind som för med sig doften av ˆˆˆˆˆˆcigarettrökˆˆˆˆˆˆˆˆˆˆ I den stunden längtar jag till stranden och solsängen.