Sötman kommer

[Monica P]

...för första året sen vi planterade två vinplantor får vi i år massor av gröna druvor. Än så länge är de krusbärsstora och krusbärssura, men jag känner tydlig skillnad för var dag.Nu får vi hoppas att inte getingarna hinner före oss, de kan suga saften snabbt som attan. Många syr små påsar , eller köper, och trär runt klasarna, kanske jag ska göra det.

Vi har inte besprutat på något sätt, inte svavlat heller, så vi hoppas helt enkelt på att få ha våra vindruvor i fred för alla andra sötsakssugna.

Större delen av året kan vi glädja oss åt den vackra grönskan. Rankorna har blivit långa och täcker över stor del av entrén till huset. På vintern ser det lite tristare ut, men nu är det ett grönt tak som silar solljuset.

Det är så oerhört torrt i jorden nu, här hos oss. Jag vattnar varannan dag, ungefär. Lite längre ner i dalgången har man fetare jord, och där behövs knappt nån vattning.

1965 var jag till Rodos och hälsade då på föräldrarna till en studiekamrat. De bodde inom murarna i ett litet hus. Man bjöd på mat, minns inte vad, men jag glömmer inte när min kompis pappa reste sig upp och med ett snitt skar ner en jätteklase vindruvor lagom till efterrätt...

För en jämtlänning var det exklusivt utan like. Ja, visst, lingon och blåbär och hjortron och jordgubbar och krusbär och vinbär och smultron och häggbär och en del annat, men det där var liksom essensen av lyx för mig.

Alla dessa goda frukter och bär!
Nu ska jag klättra över staketet och palla lite mandel.