Sommarlovet på Karpathos har tagit slut... alldeles för fort!

[karinafp]

Så var man hemma igen, och allting känns precis som vanligt. Uj, vad tiden har gått fort! Det har blivit dåligt med uppdateringar sedan Fred åkte hem med sin dator. George på Hotel Pavilion har haft stora problem med sitt datasystem i sommar. Hans första ord när jag kom dit var: "Welcome back to Karpathos, the internet is down!" Och inte blev det bättre av de ständiga strömavbrotten, som tvingade honom att starta om sin server gång på gång. Ibland släcktes hela staden ner för en sekund, ibland var det bara gatlyktorna som slocknade, men de tog å andra sidan flera minuter på sig att börja lysa igen. Alternativet har varit internetkaféet Pot Pourri, men deras lilla, överfyllda datarum har varit som en bastu, så vi har inte orkat sitta där längre än en kvart åt gången. Då gör man bara det allra nödvändigaste som att kolla bankkontot , en menings uppdatering på FB och ibland på Kalimera, när det inte har strulat.

Jag har haft det så bra, så bra. Tant Maritsa har tagit så väl hand om oss. Hon erbjöd sig att ta hand om vår tvätt, så vi har bara behövt samla ihop smutstvätten i en påse och slänga ner från balkongen, så har hon kommit upp med rena kläder nästa dag. "You nice people, I nice!" sa hon. Och ett par gånger har hon till och med diskat åt oss, när vi har lämnat frukostdisken till senare. Hon blev så förtjust i diskborsten jag hade tagit med, så hon har beställt tre stycken till nästa gång jag kommer ner.

Det blev en del "turistande" under perioden när Fred och Emma var nere och vi blev körda både hit och dit av Vasilis, men annars har jag mest tagit det lugnt. Solat, badat, simmat, promenerat och läst massor. Dansat och sjungit. Umgåtts med vänner och bekanta. Träffat massor av nya, trevliga människor, både svenskar och greker. Fått en ny, god vän därnere. En sen kväll var det jordbävning, Erikas första. Bara en kort men bullersam skakning, som fick folk att gå ut på sina balkonger och se vad som hänt. Den enda skadan vi märkte av var att vattenledningen i gatan hade skakat sönder, så det fanns inget vatten i kranarna på morgonen. Men det fixade de snabbt. Dagarna med bil var riktigt roliga, vi gjorde upptäcktsfärder till det inre av ön och utforskade nya vägar. Ja, begreppet "väg" är nog för fint för att användas på vissa av de sträckor vi körde. Vi provade även nya stränder och hittade två absoluta favoriter, varav en till och med slår Lefkos. Fast den behåller vi för oss själva, så den förhoppningsvis får fortsätta att vara lika relativt ostörd.

Tröttnat på Karpathos har jag inte gjort, men efter en tid slutade jag att vara "semesterfirare" och började komma in i litet mera vardagliga rutiner. Gick inte barrunda på kvällarna efter middagen längre, utan tog bara en kvällspromenad och gick i säng runt midnatt, till exempel.

Jag har några idéer till en reseberättelse, men de måste mogna till litet först, innan jag börjar fästa dem på pränt.

Karin
som tycker det är alldeles för tyst på nätterna här hemma