Kråksparkar på Tilos ...

[sjöborren]

Vet inte vad som flög ur mig då jag lovade Janne föreviga några fåglar på Tilos. Efter en vecka på ön var mina ”kråksparkar” under ögonen det närmaste fågel jag kom - någon dag senare lyckades jag fotografera en död kråka. Vid ett tillfälle stannade en grek på vespa, berättade att det var fel årstid, att vi skulle komma tillbaka i april, då skulle vi få se fåglar. Finns det kråkor finns det väl andra fåglar tänkte jag ... Och ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.

Upptäcker nu att Janne inte frågade om fåglar vi fotograferat, utan fåglar vi sett – och det har jag. Glömmer aldrig då jag låg på stranden, armarna ovanför huvudet så boken skymde solen. Plötsligt såg jag örnen sväva ovanför huvudet, hann se de vita vingpennorna innan boken flög … ur munnen flög otryckbara ord …personligt rekord på 100 meter hotellöpning. Lyckades få upp kameran i samma ögonblick som örnparet svävade bort över bergskammen. Resterande dagar hade jag två kameror i ryggsäcken stående vid solstolen - läste gjorde jag med ett öga.

En tidig morgon några dagar innan vi lämnade ön, vandrade vi tillsammans med en engelsman, kameror och vattenflaskor upp till den lilla kyrkan Agíos Joánnis. Om jag kan få ihop text och bild – sa ja jag .. ska jag berätta om den morgonen.