Vilket liv...

[Monica P]

Den här natten har nog många i vår by haft svårt att sova. Vi är ganska bortskämda med att det är lugnt: ingen genomfartstrafik, ganska lite lokal trafik, sällan livliga musiknätter. Flygplanen till och från Kos sveper för all del ner över våra hustak,men man blir van, hör dem inte. Cikadorna har tystnat, nåja, det är ju inte på nätterna de jobbar, men även andra insekter med nattlig aktivitet har dragit ner på verksamheten.

Men i natt: grannens grovröstade schäfer skällde oavbrutet, jag vet inte hur många timmar. Antagligen skällde han på den lilla (vilsna) fårskock som for av och an , dels bräkande, dels pinglande med sina klockor. De rusade upp i backen, hindrades av ett stängsel, rusade ner igen. Som bevis på hög IQ rusade de genast upp igen -och så där höll det på tills min hyresvärd brassade av några skott med hagelbössan...

Fåren försvann så småningom bortåt andra backar . Då var det dags för Kos-planen att börja gå igen, jag antar att det samlats i massor på flygplatsen efter flygledarnas strejk i går. Vid tolv,direkt på varandra följande överfarter slutade jag att räkna. Det var fortfarande kolmörkt ute, och jag undrade hur det såg ut på flygplatsen, om alla dessa försenade plan innebar massor av jättetrötta resenärer.

Emellan planen jagade jag en envis mygga. Jag försökte i det längsta att gömma mig under lakanet , men fick ge up och hämta flugsmällan. Jag vann på volley.

Då satt lilla Asproula på fönsterbrädan och jamade.

Ingen idé att försöka sova vidare...Det får bli tidig kväll i stället...