Utflyktsmål - Hur Det Blev

[Erix]

Jaha, då är man hemma igen efter två veckor på Kreta. För några veckor sedan efterfrågade vi förslag till utflyktsmål på ön och är nu tillbaka för att summera våra äventyr.

Det vart lite av varje. Utflykt till småbyar längs norra kusten, marknadsbesök i Rethymno, bilfärd till Botaniska Trädgården och vidare upp till Omalos-platån, strosa runt i Chanias gamla stad, långvandra längs stränderna, mm, mm. Och så solat och badat förstås, då vädret tillät det.

Av allt vi hann göra är det resan upp till Omalos som lämnade de djupaste intrycken. Följa slingriga bilvägar längs mäktiga bergssidor och djupa raviner upp till toppen är en upplevelse – framför allt för den som inte behöver köra bilen och hålla ögonen på vägen... Här och där ledde en brant och smal ”bilväg” ner i en okänd avgrund vid sidan av den asfalterade vägen, och man undrar ibland ifall lokalbönderna kör med säkerhetslina på sina fordon. Det går inte speciellt fort i serpentinerna, och en skock får kan när som helst dyka upp gående mitt på vägen efter nästa kurva. Apropos det - av de lammkotletter vi skulle beställa på restaurangen uppe på toppen blev det ingenting – de hade redan stängt för säsongen. Mitten av oktober är tydligen för sent för semester till dessa trakter, också av andra skäl.

Marknaden i Rethymno var inte mycket att hänga i julgran. De hemmagjorda ostarna var inte färdiglagrade på långa vägar, fårosten (feta) från Lidl i Krissi Akti var både godare och billigare än den på marknaden, och Calamata oliverna höll ”svenska” priser. Frukt och grönsaker var billigt, men oftast av dålig kvalitet. Resten - kläder och skor, väskor, solglasögon, kosmetika och annat krimskrams, höll varken måttet eller priset. Som en kuriösa kan jag nämna att all ”märkeskosmetika” var packad i exakt lika stora askar, med exakt likadana skyddsomslag av cellofan, kostade exakt lika mycket, och (!!!) innehöll SAMMA ingrediens! Det enda som skiljde var alltså de olika firmornas text och logotyp, utskrivna på en laserskrivare... Tänk att det finns så många fåfänga människor som är villiga att betala för smörjan, bara det står ”Dior” eller ”Gucci”på förpackningen!

De större och mindre byar vi besökte bjöd på mysiga små tavernor, en o annan ”supermarket” på 25-30 kvm, billig mat, och dammiga Whisky flaskor med prislappar från ”för i tiden”, dvs innan krisen sabbade landets ekonomi - det var bara att bunkra... På andra platser ville man bara stanna och insupa den lokala atmosfären, utväxla några ord med gubbarna utanför bykrogen, ta lite bilder, eller andas frisk luft medan tupparna gol i fjärran. Sådant som vi storstadsmänniskor så sällan får uppleva.

Det som däremot var både tråkigt och förvånande att se var alla dessa förfallna, övergivna, övervuxna eller missköta hus. De finns överallt, både i byarna och i större städer. Till och med i gränderna i Chanias gamla stad, runt hamnen och även mitt i stan! Samtidigt som husen intill är bebodda och välskötta, kan ett hus i samma länga vara helt förfallet och övergivet! Medan det ena huset har fått nytt fräscht tegeltak och balkongen är nymålad, så håller ruttnande takbjälkar på att rasa in i grannhuset bara en meter därifrån! Konstigt, minst sagt.

Maten, i alla fall på turistorter, är närmare dubbelt så dyr som i Sverige, så bor man med självhushåll i två veckor så kan kostnaderna dra iväg ganska rejält. Middagsbuffe på hotellet för 10 EUR/pers var ett hyfsat alternativ, men då faller ju hela idén med att ”klara sig själv” genom att botanisera bland lokala delikatesser. För vår del slutade det med en kompromiss...

Trist att se var också bergen av skräp och bråte man stötte på så fort man lämnade de etablerade turiststråken. Fanns det en bilväg ner mot stranden någonstans då kunde man vara ganska säker på att det låg en rejäl sophög i slutet av den. Det ser inte ut som om grekerna bryr sig speciellt mycket om sin miljö, om man uttrycker det milt. Sandstranden i Krissi Akti består nog bara till hälften av sand, men här får man nog skylla det mesta av nedskräpningen på turisterna.

En lite märklig och intressant grej hände oss under bilfärden upp till Omalos, då vi mötte en snubbe som kom körande på en skraltig moped nerför berget. Det var en välkänd svensk politiker och minister från ett av mittenpartierna! Han? Här? På en MOPPE?! Vi reagerade direkt båda två, så det är inget tvivel om att vi såg rätt person. Världen är bra liten.

Slutligen – vi trivdes bra på Kreta, där människorna är vänliga och solen skiner, men det lär ändå dröja innan vi återvänder hit. Det har helt enkelt blivit för dyrt i förhållande till vad man kan få för pengarna på andra platser. Jag hoppas verkligen att det grekiska folket rider ut stormen – det förtjänar de.


E & L