Höst, vinter eller vår

[lars]

Har det hänt nåt sen sist? Jo ganska mycket så jag tar det från början.
Har någon varit i byn Glossa? I måndags var vädret ganska dåligt med regn och dessutom ganska blåsigt. Vi laddade bilen och tog en tur västerut och sen vände vi söderut. Funderade på att köra ned till Paleochora men det kändes inte särskilt inspirerande i rådande väder. Nej vi bestämde oss för småbyar istället och hittade vägen till Glossa, där vi förvisso varit tidigare, men vägen såg kul ut.
Vi kommer in i byn och efter några svänger vad ser vi om inte där på vänster sida om vägen en kazani.
Kazani? Platsen där man gör raki/tsikoudia med ibland gamla lite mindre och ibland nya ganska stora hembränningsapparater alltid gjorda i koppar. I Glossa är det den senare modellen. Vi stannar bilen, tar med kamera och hälsar på ”rakibrännaren” en ung grabb vid namn Manolis och frågor om det är ok om vi tar lite foton. Oriste, känn er välkomna och samtidigt kommer som alltid frågan varifrån vi kommer. Vi presenterar oss och dörren har öppnats. Han förklarar hur det hela fungerar (nåja det visste vi kanske innan) och den här maskinen är stort sett helt mekanisk. Att tömma den tar bara nån minut och likaså att fylla på ny strafylo (det som blivit kvar av skal etc från vinskörden och förvarats i tunnor under tiden för att jäsa) För att göra rakin riktigt bra tillsätter man också lite vin. Manolis berättar vidare att de har licens för att göra raki och att håller på i ca 25-35 dagar från tidigt på morgonen till sent på kvällen.
Efter en halvtimme dyker hans bror Dimitris upp och även han hälsar oss välkomna och undrar hur vi hittat hit till hans by Glossa. Vi förklarar och sen är det dags att provsmaka rakin. Mycket god (kvalitén kan ju variera väldigt mycket)!
Det blir så klart ganska ensamt att hålla på så länge och det märks att båda bröderna tycker att vårt uppdykande är ganska trevligt och då blir det så klart parea.
En riktigt rakiparea i består av rökt fisk som värms på grill, rensas åtminstone nästan och tomater, bröd och så klart raki i de små sfinakia (de särskilda glasen ägnade till att dricka raki ur).
Att fisken fortfarande har kvar de mesta benen tycks inte beröra vare sig Manolis eller Dimitris.
Hygienen håller grabbarna hårt på. Det syns på hela stället, som är inrett med rostfria bänkar, kylskåp, bord och stolar och naturligtvis med tak. Golvet är rensopat och runt apparaten är det nästan kliniskt rent.

Mitt under måltiden kommer Jannis, en farbror på 87 vårar, och förenar sig med oss andra runt bordet. Först vill han inte ha nån mat men efter glas raki så mjuknar snabbt motståndet.
Vi får berätta om Sverige, som de flesta kretensare är intresserade av.
Jannis berättar att han varit med i två krig bl a var han som ung pojke med nere vid Maleme där tyskarna genomförde en av sina luftlandsättningar. Han säger att nu har grekerna fått ett nytt krig mot tyskarna, det ekonomiska. Många framför allt äldre men även yngre vi talat med härnere är nu rädda för att tyskarna skall ta över helt och hållet p.g.a. den ekonomiska krisen.
Tiden rinner snabbt iväg och det är dags för uppbrott men innan dess hinner vi träffa grabbarnas pappa som är väldigt stolt över sina söner. Dimitris beklagar att vi kommit en dag för tidigt, vi skulle kommit nästkommande dag då har nämligen namnsdag och då blir det stor fest. Vi är fullt nöjda med det vi varit med om.
Precis när vi skall stiga in i bilen ropar Manolis att vi skall komma tillbaka snart igen så han får lite sällskap. Åter igen, det är så enkelt att få nya vänner på Kreta.

Höst, vinter eller vår, ja det börjar bli knepigt att avgöra just nu. Kreta grönskar efter regnet. Idag körde vi förbi en kulle som lyste rosa av små fina cyklamen, krokus blommar här och där. Samtidigt har olivskörden börjat och lönnar, kastanjeträd m fl har fått fina höstfärger. Havet är fortfarande varmt och badbart men grekerna klär sig om det vore full vinter. Det friska nya gräset har kommit upp och växer så det knakar, under olivträden grönskar det och snart kommer gula blommor att försköna lundarna.
Kastanjerna skördas och firas med fester(återkommer till det). När vi idag körde genom Elos hittade vi en liten skylt som visade vägen till ett kastanjeföretag (?) Vi kör ned på krokig och smal grusväg och finner en nybyggd lokal och det står en Volvo C30 utanför och det gör oss nyfikna. Dörren står halvöppen så vi kikar in, en man kommer emot oss och vi presenterar oss och att vi blev lite nyfikna när vi såg skylten. Alla maskiner är rostfria och företaget är 3 gammalt. Aristides (tror jag han hette) berättar hur hela proceduren går till på mycket bra engelska. Kastanjerna ligger för i vatten i 48 timmar (som gör att tanninerna i kastanjen förstärks), sorteras därefter i storlek samtidigt som eventuellt medföljande stenar sorteras bort, passerar därefter ett varmt vattenbad för att ta död på eventuella insekter, till sist kontrolleras kastanjerna med mänskliga ögon och packeteras.
Enligt A finns det bara en liknande anläggning i hela Grekland. Han brinner verkligen för sitt företag och skall senare på eftermiddagen deltaga och hålla ett anförande i Strovlès, där man firar kastanjen just idag, men inte alls som igår i Prasès (återkommer till det).
Vi tackar för lektionen om kastanjer och han tackar för visat intresse och vill att vi återkommer nästa år. Naturligtvis fick vi med oss ett ”lass” kastanjer, som färdkost.
Kastanjer är nyttiga p g a de innehåller tanniner som förebygger förkalkning i artärer och kan därvid förebygga hjärtinfarkt men även hjälpa till vid läkande av sår.
Tänk så mycket man får veta och vara med om bara man är lite nyfiken och uppmärksam.
lars
Kriti stin kardia mou