Söndag 13:e november

[lars]

Söndag 13 november 2011. Födelsedag! Sofia smyger upp och tror inte jag är vaken. Det har man väl varit före alla andra på varje födelsedag sedan man var liten eller hur? Man hör hur det prasslas och fixas. Men vad gör hon inte på toaletten, nyfikenheten smyger sig på. Öppnar ena ögat försiktigt, vilket hjälper föga. Öppnar andra ögat, Tipota! Det ser som hon fixar med ljus, har hon fixat en tårta utan att jag märkt det? Omöjligt!
Efter ett par minuter kommer svaret. Två paket och så ser jag sex små ljus fastsatta i en brödskiva, d v s dagens tårta. Nöden är uppfinningens moder, bra påhittat Sofia Manousakis, du är en vacker blomma, lika vacker som din sång ”Ja må han leva”. Vi öppnat altandörren och har redan innan förstått hur det kommer att se ut p.g.a. ljudkulissen som varat natten igenom. Havet är ordentligt upprört, det har regnat och det är starka vindar från norr. Närmast stranden och vid varje klippa och sten bryter de stora vågorna och vatten och skum byter färg från grått till fräsande vitt. Vi känner hur saltmättad luften är. Vi tittar på varandra och nickar samstämmigt; museiväder. Det var några sedan vi besökte Chanias väldigt fina arkeologiska museum på Halidon. Vi vet också, att en tur i hamnen är ett skådespel en dag som denna. På med varma kläder och kängor, medtagande paraplyer och kameror. Gatorna är helt öde, vi ser bara en och annan våt katt, som hoppar ner från en soptunna och smyger snabbt in under en bil. Vi går inte längs havet utan i smågatorna, där inte vinden kommer till. Det börjar småregna men har redan svängt in på Halidon. Museet är beläget i kyrkan till det f d venetianska klostret St. Franciskus. Byggnaden är vackert renoverad och är som gjord för att inrymma ett museum.

Den vackra kyrkan numera Chanias arkeologiska museum

Det är söndag och det är gratis inträde på alla museum, vilket vi inte tänkt på. Får man fotografera därinne? Ja det får man(utan blixt) men i vissa montrar och på vissa objekt står angivet när man inte får. Man blir nästan förstummad, när man ser alla vackra föremål som visas härinne i denna vackra lokal. Här finns bl a föremål från den svensk-grekiska utgrävningen i Chania. Jag tänker inte beskriva allt det vackra utan kan bara rekommendera alla och envar att göra ett besök här.






Stan är fortfarande nästan folktom när vi kommer ut på Halidon. Vinden har ökat ytterligare. Vi går ned mot hamnen för att se på skådespelet. Där det bara för några veckor sedan vandrande tusentals turister av och an är det nu också nästan öde. Det mesta är stängt och tillbommat. Idag är det dessutom omöjligt att gå längs kajkanten, vattnet slår högt över och man skulle bli som en våt katt om man försökte. Hamnbassängen fullständigt kokar. Lampor har slagits sönder, skräp har spolats upp på hamnplan, ägarna har spikat upp skydd framför sina tavernor, vilket hjälper föga. Runt den gamla fyren och vid Firkan hör man nästan hur Poseidon ryter från ena sidan och hur hans Triton besvarar honom barskt från den andra. Ljudet är nästan öronbedövande.







Vi tar vägen via ”lädergatan”. Det är bara den gamle sko-och stövelmakaren som har öppet . Han jobbar med att färdigställa ett par läderstövlar, i övrigt är gatan helt öde.

Den öde "lädergatan"

Vi klarar oss torrskodda hem till Nea Chora och smyger in på Stavros Mezodopolio. Kalamari, gavros och marida, en sallad, lite potatis och en karaff vitt vin. Det är faktiskt inte så mycket som det ser ut. Gavros och marida är bara en merida (portion), det gäller att hålla tungan rätt i mun. Jaourti me meli som efterrätt och en tsikoudia därtill. Vi får dessutom in ett glas tsikoudia smaksatt med honung och det smakar riktigt bra, passar nog bra som aperitif eller t o m som likör. Barn och barnbarn ringer, sjunger och gratulerar, ett och annat sms plingar fram i telefonen. Så kan en födelsedag firas i Chania i november månad…………nåja kvällen är ju inte riktigt slut än?????

Leonidas Manousakis
Kriti mou
Omorfo nisi