Greklandssommar 1984 , 2

[Monica P]

Man är på väg! Känslan är obetalbar. Man har bytt klimatzon, man är så gott som framme, det är bara en lång utförslöpa kvar...

Jugoslavien var aldrig någon favorit på våra resor, men då, före Balkankrigen, var det den vägen man tog. Det fanns förstås färjetrafik mellan Italien och Grekland också, men det räknades som lite lyxigt och dyrt,så större delen av trafiken gick via Jugoslavien, vare sig man skulle till Bulgarien, Turkiet eller Grekland.

Sommarens semesterrally med hundratusentals gästarbetare från nordeuropa var ett faktum. Tröttsam och farlig trafik, dåligt med rastplatser, tvivelaktig bensinkvalité, omöjligt att fatta hur många dinarer man i själva verket betalade för bensinen, fiffel med pumparnas räkneverk, med andra ord ingen nöjesresa, och Jugoslavien var hundra mil eller mer. Natt-dag-natt eller tvärtom fick man räkna med.

Det var i alla fall intressant att se förändringarna över åren. Vår första passage var 1967 med en liten folkvagnsbubbla. Man såg husgrunder överallt. Efterhand hade vi större bil, liksom våra medtrafikanter, och husgrunderna fick väggar, sen tak, sen fönster och dörrar...vi hade många jugoslaviska vänner i Sverige och vet att de sände hem pengar för att bygga hus i hemlandet.

De hemska åren med inbördeskrig skulle förstöra många av dessa hus, förutom alla mänskliga relationer.

Just det här året reste vi lite innan värsta semestertrafiken brakade loss.

-----

Efter en tämligen händelselös resa kommer vi till Evzoni vid Grekiska gränsen. Vi växlar åt oss drachmer och känner oss hemma och trygga. Äntligen Grekland!

Första stoppet blir Thessaloniki där vi träffar bekanta. Marinos är lumparkompis med far och de har hållit kontakten.

Bagaget blir lite lättare,för vi lämnar ifrån oss en elorgel som faktiskt fått plats bland alla grejor! Våra vänner har en pytteliten lägenhet men vet inte till sig av gästvänlighet, så vi stannar där några dar. Våra vänner bor i Evangelistriaområdet, norr om universitetet. Det är massor av aktiviteter på stan, för det ska bli val till EU-parlamentet. Slagord och olika budskap är målade på husväggarna i rött,blått och grönt.

Vi ser Vita Tornet, vi äter på de otaliga små gatuserveringarna, vi beundrar ikonmålarna som har sina ateljéer halvvägs ute på trottoaren. Vi får skavsår av allt traskande men det hejdar oss inte.

Dags att åka vidare, till Aten där farmor ska hem till sin lägenhet i Koukakiområdet. Vägen söderöver är mestadels bra. Vi noterar att man redan skördat vetet här. I Sverige var det långt ifrån färdigt för skörd, i Tyskland snart klart, i Jugoslavien pågick skörden med liar och räfsor, och i Grekland är det vara stubben kvar på åkrarna.