Alltid på en Söndag

[lugnagatan]

Äntligen ut igen . Det skulle bli en solskenssöndag igen . Nu var det dags för Aptera den gamla stadsstaten - som Malaxa - ligger inom synhåll från Chania fast längre österut öster om berget Malaxa.

Dom första människorna valde verkligen fina platser och utsikter, och brydde sig mindre om det arbete som skulle bli.

Aptera var en stadsstat vid sidan om Knossos som den ömsom var lierad med ömsom fiende till.



(Turkiskt fort som tills nyligen använts som fängelse.)


Utsiken mot Vita bergen och det område framför som jag ännu ej beträtt.




Nedanför det venetianska (senare turkiska) fort som dominerar infarten till Soudaviken.





Utsikten är också magnifik mot Kalives och Almyrida.





En vän på våren är alltid bra att ha.





Väldigt lik vårblomman Svalört, inte sant ?





Kan denna Ringblomma vara en relikt från Apteras blomstringstid ?

(Den användes redan för flera tusen år sedan i medelhavsområdet som läkeväxt.)




Husen i dessa byar kan vara mycket gamla, flera tusen år.




Termer och underjordiska vattenreservoirer vars tak rasat in.





Badhus för finare folk ?





Ursprunglig "överjordisk" bebyggelse som delvis är bebott.







Hela området omgavs av en hög mur, vars stenar nu använts för att bygga hus i omkringliggande byar.





Tyvärr har man inte grävt ut och undersökt området ordentligt och massor av materialet är stulet och kan delvis återfinnas inuti de egna-hem-hus som finns i nästa by. Man har inte pengar att lösa ut markägarna.
Här är det populärt att "leta efter huvud" , såvida man tappat det alltså.









Den vilda jätte-fänkålen är på gång längs vägkanter.







Resan går tillbaka till Megalo Chorafia .





Omkring torget ligger flera tavernor och detta gamla medborgarkontor.





Jag valde det minsta stället som fanns, och det fyller 100 år i år. Nästa år har Kreta varit en del av Grekland i hundra år. Det sägs att kontraktet löper på hundra år. Ska Kreta äntligen bli självständigt ?





Det var Söndag eftermiddag, men det blir inte lika fullt som förr med grekiska familjer. Folk har mindre med pengar nu, men många åker istället till Therisos som har fler restauragner och "snö-nöjen" för de små.





Vi tog bara kaffe och en mezes, men gästfriheten var stor, och huset vill bjuda på starkare vara. Sedan anlände en grupp män i mörka kostymer, det var en farbror till servitören, och genast när han såg min ledsagare Manolis och sällskapet hämtade han en kanna vin till. Jag fick finna mig i att bli berusad i solgasset med den vidunderliga utsikten mot Vita bergen.
Det är uppenbart att taxiföraren Manolis är känd och populär, och han guidar gärna och berättar, med reservation för kretensiska överdrifter - en riktig lokalpatriot. Idag kom det fram han att han varit något annat förut, som gjorde honom så populär, men vi har inte kommit in på ännu vad det var.
Stalltipset hittills är Rally-förare. Det märks när han väljer ut de smalaste gatorna i stan och drar på med högsta hastighet.