Är det konstigt man längtar bort?

[para poli]

Det är den andra dagen på sommarmånaden juni. En gång i tiden när jag var skattskriven i Skåne, var maj den första sommarmånaden. Den sanningen har jag med 20 år i Norrlands huvudstad Gävle, tvingats förpassa till sopkorgen. Men som det ser ut just idag, klimathot och växthuseffekt till trots, har jag då aldrig varit med om maken till.
Det är halv storm, 6 grader vid middagstid och spöregn mest hela dagen. Ja, enligt SMHI har det fallit way över 20 mm. Tror faktiskt det var varmare på julafton...
Trots allt spirar hoppet och livsglädjen.
Jag väntar hem båda Londondöttrarna på måndag vid midnatt. Ska åka och hämta en på cityterminalen och den yngsta på Arlanda. Båda att tillbringa en vecka hemmavid för att träffa studentfirarande kompisar innan de far åt var sitt håll tillbaka till London och ett nytt jobb i Torrevieja.
Jag har fogat nya kaklet i köket idag, vilket blev en fantastiskt vacker historia, i morgon åker nya spisfläkten upp.
Ändå, detta depraverande väder, gör att man mer än någonsin, längtar till den 21 juni, dagen efter semestern börjar från mitt fantastiska arbete på en skola här i staden.
Trots allt,vädret...? Det är inte för inte man går och nynnar Lena Anderssons gamla schlagerdänga, "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?" / Iraklia-Kimolos-Sifnos

Kram på er alla Kalimerianer