#1
|
||||
|
||||
Jag - En grottkvinna
Stefan går i kloster, jag återvänder till stenåldern. Njae, inte till 100%, eftersom jag medför både luftmadrass, mobiltelefon och frysväska med Ouzo och tilltugg.
Efter ett antal fisketurer i och kring Stavros hann jag i mars utforska ett klipputsprång lite bättre, och hittade en undangömd grotta! Där ville jag tillbringa en solig dag i total avskiljdhet så snart tid gavs - och det gjorde det den 3/6 då jag hade ledigt. För att nå grottan tog vi bilen till Chorafakia, byn innan Stavros, och parkerade oss på en liten väg så nära havet vi kunde komma. Härifrån är det dryga 10 minuters promenad ner till en sandig klippstrand som blir vår första anhalt. Vägen ner kräver stadig fot och bra skor. Nere vid en pytteliten och ostörd strand vilar vi ut och tar ett dopp i dryga 20 graders Aegeiskt hav. Jag får prova på snorkling för första gången, men det är ingen hit när man skrattar så saltvattnet rinner ner i lungorna. Efter ett nära möte med både sjöborrar och en giftig drakfisk ger jag upp och intar badlakanet istället. För att komma till grottan tar vi nu till vänster över sylvassa lava- och marmorklippor med havet helt invid oss. Det mesta av snön har smält bort och runnit till havs, men det finns fortfarande stora sjok av meterdjup snö här och var i de vita bergens raviner. Utsikt mot Konoupidiana. Nu är det dags att leka bergsklättrare med luftmadrasser och allt. Man passar sig noga för att krossa Ouzon som kyler i ryggsäcken. Sylvassa lavarev och klippor omger den grotta jag strävar efter att nå. Klipporna från "rätt" sida sedda. Njutningen är nära. Jag har bara två enorma luftmadrasser att blåsa liv i innan jag kan inta havet igen. Min grotta är egentligen två, men det är bara i den ena man kan gå torrskodd. Grottorna skiljs åt av en smal ränna med glasklart bräckvatten. Perfekt djup för att äntra en luftmadrass - trodde jag... Små runda asbeststenar täcker botten i mitt paradis. Alla skrevor och håligheter är fyllda med färskaste havssalt. En svalkande grotta att vila ut i mellan doppen är perfekt. Vidare jämnt underlag har vi inte, men det är ostört och skönt. När luftmadrasserna är uppblåsta, den medtagna Ouzon kyld och smakad på och diverse mezedes uppdukade är det bara att njuta resten av dagen. Hemfärd påkallas innan solnedgång eftersom underlaget är livsfarligt att snubbla på, likaså var det ranson på antalet Ouzo. Men i Stavros finns Sunset Beach och en värdig avslutning på min första lediga dag som nyförlovad. //Kikh, boende i Paradisets lustgård Chania Senast redigerad av Kikh den 2012-06-11 klockan 02:45. |
|
|