Poolside i Kantouni

[Monica P]

Om man läser mina och andras bloggar från Grekland kan man förledas tro att vi har fester, musikföreställningar och nöjen av annan art för jämnan. Det är en lätt överdrift, mesta tiden här går åt till vardagsliv, precis som hemma i Motala, Trondheim , Aarhus eller Helsinki.

Vi sköter om våra hem, vi handlar förnödenheter, vi vattnar blommor, vi pratar med grannarna, vi ser på TV.

Som pensionär har jag gott om tid till skillnad från de vänner som har både förvärvsarbete, hemmavarande barn OCH allt det där som fyller mesta delen av min tid. Efter att ha jobbat mest heltid sen sextiotalet vet jag exakt hur trötta benen är efter en arbetsdag, och min sympati är total för dem som ännu är i farten.

Det händer dock lite oftare än hemma i Sverige att vi går ut och fikar, eller gör tavernabesök, eller träffar likasinnade på utomhuskonserter, det är sant. Det är lättare att ringa runt för en träff eller utflykt när man VET att vädret är fint till helgen, när ön är så liten att ingen plats är för långt bort, när vännerna föredrar sallad och bröd i stället för fin middag med vita dukar och fina glasen.

I går kväll till exempel, träffades "Hands of Kalymnos"-.djurskyddsföreningen- i Kantouni, på kafe-restaurangen vid hotell Koulia, vid poolen. Det var grekisk afton med musik och dans som alla fredagar, men vi satt lite för oss själva för att kunna prata sinsemellan.

Grekiska, tyska, engelska...souvlaki, dricka, musik, lotteri...den kvällen gick fort.

Jag fick den trevliga hälsningen att Cassie och Tonia, mina hittehundar, redan har fått nya hem och man är oerhört nöjd med dem- en av dem ska få utbildas till räddningshund sades det, och det gjorde mig glad, mina försök att lära dem folkvett var inte bortkastade.

Just nu har vi annars inget särskilt att vara glada över, för morgondagens ödesval dominerar stämningen som ett rejält lågtryck.