DEN MENTALA BAKSMÄLLAN !

[Hasse]

Ni vet hur det brukar vara, det är PEST att komma hem från Grekland. Det spelar ingen roll om det var den bästa resan någonsin, eller om den var bara så där lagom bra? Längtan tillbaka brukar variera, komma hem är okej för man får tvätta av sig och svalka av sig.

De två veckorna i Plakias på Kreta var fantastiska, otroliga. Nu är vi ganska rutinerade efter 15 resor, vi tror vi vet ungefär hur vi fungerar och hur det fungerar att bo. De två veckorna var under de första 3-4 dygnen ett totalt lyckorus, nyfikenheten, upptäckarglädjen, viljan att göra så mycket av tiden var uppe i en nivå vi undrar om vi någonsin upplevt? En ny plats, informationen i förväg skulle vägas mot vad vi nu mötte vid varje fotsteg, andetag.

Var har vi hamnat?

Den sävliga lunken infann sig, vi slappnade av, var bara glada, fann små ting att glädjas över och vårt boende var en total succé. Mycket yta, sköna sängar, rent och snyggt, bra duschkapacitet. Paniken att behöva prestera mycket var borta, vi var lata, klarade hettan bra, det blåste och gav svalka. Människorna runt omkring verkade trivas, var glada, mysigt och gemytligt med blandning av ortsbor och andra nationaliteter. Intrycken i allmänhet kändes som en nedladdning mot internet eller något, dagboken fylldes varje kväll innan nattlampan släcktes.

Sen kom dagen då allt skulle avslutas. Vi hade under vistelsen i Plakias inte fått några som helst nyheter om vad som hänt på hemmaplan, Sverige fanns knappt på kartan alls vid det här laget. Resan hade till 100% varit helt perfekt, nöjda kunde vi bara flyta på och fraktas till flygplatsen, stålfågeln tog oss hem till vår bostad och allt började kännas vemodigt. Finns det någon instruktionsbok för hur man kommer hem?

Dagarna hemma gick, normala rutiner fast ännu semestertid för oss. Jaha, det regnar? Det är molnigt, kvicksilvret orkar knappt upp till 20. Små aktiviteter utförs, utflykter, hemmaplans omgivningar bjuder på mycket av kultur, färger finns även här och naturen hemmavid är fantastisk. Först nu kommer en företeelse skapad kring ett vanligt efternamn - Å G R E N

Först nu kommer djupet av alla intryck och upplevelser, exakt var resan tilldrog sig är inte intressant. Det är bara känslan av att jämföra den bästa tiden på året man haft, den planerade höjdaren i tillvaron och det som ger kraften framåt, mot att det blir kortare dagar, kallare och att höst samt vinter bankar på porten om några månader. Inget fel i det, de fyra årstiderna är trots allt en variation som ger mersmak, livskraft och att de i sig innebär olika typer av längtan under de 50 veckor man spenderar i sin miljö. Jaha.....protest??? Eeehh, vi som inte har råd och tid att resa under andra tider på året har 50 veckor i hemmamiljön vare sig vi vill det eller inte.

Den här Å G R E N presenterade sig obarmhärtigt i slutet av den sista semesterveckan. Å G R E N är inte könsbunden, kan inte beskådas live eller på foto. Å G R E N är en elak känsla som kan dyka upp när man minst anar det, lika elak varje gång och är svår att skaka av sig. Vi längtade tillbaka till Plakias, den bekymmerslösa tillvaron betydde mer för oss denna gång än någonsin. Men vi hade inte gjort någonting mer eller mer ovanligt under denna resa än förut. Vi hade bara varit som vi alltid gjort, prestationsångesten gick snabbt ner på en behaglig nivå, vi kunde glädjas åt allt vi gjorde i Plakias. Men nu bankade Å G R E N på oss att vi ville tillbaka till den bekymmerslösa tillvaron.


Men vi kunde bara konstatera........


För att kunna resa iväg igen så måste vi börja räkna ungefär 50 veckor ytterligare för att om möjligt kunna få en liknande upplevelse igen under 2013. Av orsaker vi kan kontrollera men som i och för sig var väntade så vet vi inte om vi av både praktiska och ekonomiska skäl kan resa till Grekland alls nästa år. Om sista-minuten-priserna äro vänliga emot oss kan vi det, en planerad resa med bokning på senvintern till en favorit eller spännande ny plats är inte möjlig.

Vi började därför bråka ordentligt med Å G R E N, denne fick inte ta över vår känsla av att det faktiskt är ganska skönt att vara hemma. På en resa är det mest "lånad tid" som gäller. Man håller sig ren, handlar det nödvändiga, får lite nya rutiner tillfälligt som fungerar bra. Allt är bara lyckliga stunder. I realiteten är tillvaron hemma mycket bättre, det är egentligen inte så att man bara tror så, det ÄR så. Vi är nämligen i mångt och mycket vanemänniskor, styrs av dagliga rutiner och vad samhället kanske ordnat för oss, vare sig vi vill det eller inte. Vi är ett organiserat samhälle, infrastruktur och sådant som boende, affärer, kommunikationer mm. mm. fungerar som vi kan förvänta oss.

NEJ DU Å G R E N - du ska inte vinna!! Det var vad i alla fall jag själv sa till MIG SJÄLV när de sista semesterdagarna kunde avrundas med att jag bl.a vaknade en morgon då jag knappt kunde resa mig ur sängen. Jag hade drabbats av ischias men det förstod jag inte förrän några dygn senare efter noggrannt analyserande, LIDANDE och undran över vad som egentligen hade orsakat Å G R E N !

Vi tänker inte låta Å G R E N besegra oss, ens påverka oss att återvända till normala gängor vilket vi nu väldigt långsamt har gjort. Varför längta tillbaka till en tillvaro där tiden kan spenderas enbart för njutning, extrem lathet, glädje, upptäckarlust, värme, sol, bekymmerslöshet??? De 50 veckorna vi spenderar här i det så beryktade s.k. "ekorrhjulet" är inget vi kan påverka mer än att varje dag blir bra. Det är upp till oss själva, varje dag BLIR inte bra och det handlar inte om hur många veckor man spenderar här, ekorrhjul eller inte.

Vi får minnas den totala njutningen istället. de dagar i Plakias vi upplevde har vi färska minnen av, dagboksanteckningar och fotografier och vi kan dra oss tillbaka dit med att prata om tillfällen vi minns särskilt. Men vi kan inte få tillbaka tiden där, åker vi tillbaka till Plakias kommer det inte att hända förrän.......svårt att svara på exakt. Vi drar ett streck......nej vi gör inte det för det känns så definitivt! Vi känner av, minns, tycker att tillvaron hemmavid ändå är rätt bra, inte bara "RÄTT BRA" utan till och med VÄLDIGT BRA och då jämför vi inte med den lånade tid vi hade där nere där vi på stranden kunde säga - framför oss ligger Libyska sjön, Afrika men MÅÅÅÅÅNGA timmar om man skulle sitta på en båt rakt söderut.

VAD LÄR VI OSS ?


NJUT av din Greklandsvistelse!


Det är inte just Plakias även om denna underbara plats just nu kommer att drabba oss varje morgon vi vaknar i vårt ekorrhjul en god tid framöver. Vi har börjat jobba igen, oavsett om eller hur vi återvänder till Grekland under 2013 i någon form så är det nya tankar som kommer att ta oss dit i teorin och hur vi eventuellt kan se det hela i praktiska bitar när den svenska nyckfulla våren träder fram och skänker oss den vanliga dosen av längtan, "driften" och tanken att kanske överträffa den resa som nyligen avslutats.
Just nu existerar enbart MINNEN, fotografier och en hiskelig mängd dagboksanteckningar om Plakias som snart kommer att bli en färdig berättelse i mycket personliga, ingående och spontant nedtecknade tankar.

Vi lägger till en oerhört givande vistelse i vårt älskade Grekland, där våra gemensamma men även ibland helt personliga och skiftande tankar kan föra oss isär och skapa diskussion. Vi kommer dock ihåg att om vi ändå drabbas för mycket av den s.k. Å G R E N så kommer vi förr eller senare att kasta denna "överbord", "åt sidan", "dra-åt-skogen".
Den MENTALA BAKSMÄLLAN kommer ALDRIG att besegra oss, den totala upplevelsen oavsett plats, ort, förutsättningnar eller dylikt är något vi har lärt oss vara upp till oss att ta vara på och inte se som en belastning i efterhand.
　

TACK för att du tog dig tid att läsa mina tankar.
　
　
/Hasse