Svalt , vad sa jag.

[Monica P]

Mitten av augusti strax. Den 15 är det Jungfru Marias dag, eller "Tis Panaghiás" och detta firas överallt. Massor av kyrkor och kapell är tillägnade Maria med allt vad det för med sig av lokala fester i varje by. Det är inget fusk här, det ska vara "esperinos" kvällen innan och stor uppslutning på själva dagen, men runtomkring är det också olika festligheter- "panygiri", utflykter, grillpartyn, restaurangbesök, dans och musik. Traditionen är stark.

Lagom till den dagen slutar de flesta greker sin sommarsemester, dom som har nån, alltså. Det reses en hel del, barn hämtas hem till Aten från sommarvistelsen hos Jaja och Pappous, fikonen har nästan tagit slut, det regnar på sina håll...ja, det lutar mot slutet på sommaren ...och detta med temperaturer som man knappt alls sett i norra Europa.

Där jag sitter vid datorn är det 30 grader men känns kallare, för en energisk takfläkt jobbar på. Nej, jag stänger av den, det blåser lite lagom i fönstern från öster eller norr, vad det nu är. Halvkallt.

Det har varit en intensiv sommar på olika sätt. Många besök, mycket mat, en hel del utflykter, många musikaftnar. Bad också, för all del, men det känns inte så viktigt, vi har ju havet runt oss året om. Roligt att träffa vänner och släktingar!

De tre senaste dagarna och nätterna har varit rätt jobbiga för vi hade anledning att åka med gamla Jaja till sjukhuset, där hon absolut inte ville vara och inte förstod varför hon skulle ha dropp och kateter och ligga till sängs. Vi fick varva att vara hos henne och det tog alla krafter jag hade. Nu är hon friskare än nånsin ...men mer förvirrad, om detta är möjligt... Med lite tur får vi det lugnare nu igen. Vi hann i allafall med att storstäda hennes rum samtidigt- jättebra.

När vi skulle åka hem väntade vi några timmar i sjukhusets foajé, och jag tänkte att man skulle kunna sitta där nån dag och samla på typer och karaktärer och händelser till en tjock bok. Från pyttesmå bebisar som fick åka hem från BB till gamla som kom in på bår i slutstadiet -och allt däremellan.

En pytteliten kattbebis hittade min man -förstås- mitt i vägen i förrgår. Mager och lortig och skrikig ...den kan inte vara väldigt liten åldersmässigt, för den är väldigt tuff och väldigt matfrisk, men pytteliten, som Mowgli ungefär, bara huvud och öron och mage och tunna svajiga ben. Jag har gett den lite kokt fisk och den glufsar i sig, lite kokt kött, och den glufsar i sig, och lite mjölk, och den glufsar i sig...vatten på fat går också bra.

Det roliga är hur mötet med de andra katterna går till! Tjocka snälla Kokkinoulis nosar gulligt på den lilla. Den lilla är betydligt mindre än Kokkinoulis huvud, men sån såg han också ut när vi hittade honom några år sedan. De unga honorna fräser ilsket, de har aldrig sett något så motbjudande, antagligen.

Och den lilla fräser och morrar tillbaka!

Snälle Grizoulis skulle bara nosa lite...han är cirka tjugo gånger så stor som Mowgli , men han hoppade baklänges av överraskning, det såg för roligt ut.

Den har redan lärt sig hitta till sin sovlåda på verandan. Den ramlar inte ut över kanten eller trappan. Den undersöker allt omkring sig. Skriker ilsket om den inte tar sig upp dit den vill.

Katter är såna överlevare.