Värmeböljan fortsätter

[lugnagatan]

Det var några dagar som det var svalare, behagligt, bra sömn, inga strida strömmar med svett, men nu ska värmböljan fortsätta några dagar till. På måndag blir det svalare dagar igen. Det gäller att ta vara på varje dag för sig. Använda den till någonting.

Nu har jag sprungit runt som en tok, för att hitta wifi till min gamla dator. Igår var det helgdag (den femtonde augusti), men jag hittade på Ifigenia studios längst bort i gamla stan, i en mycke fin liten gränd, och där fick jag låna en liten laptop, för min gamla orkar inte ansluta längre, bara någon gång ibland.
Och där tog jag ett glas vin, och flickan dukade upp en tallrik, som var som en hel middag, och allt kostade bara 2€.

I förrgår såg jag att Giagia förberedde speciell mat. Det luktade bränt papper. Då stod hon hukad över den låga eldstaden på marken, tände eld från två långa smala stearinljus, och lade på gammal bastig bark insamlad från olivlunden. På denna härd ställdes en järngryta med olja och klyftad potatis.

Igår morse började det ringa som vanligt vid sju-tiden på morgonen, det missar jag aldrig, det började med något som låter som en normal ringning i den katolska kyrkan på rivieran, sedan kom den klumpiga 50-talsrocklåten, som jag inte gillar, sedan oväntat en ganska trevlig trall, som lät som:

"Ett-tu-re trillade Jolanta, ett-tu-tre slant hon ta fatt'na, ta fatt'na. Ett-tu-tre..."


Det var alltså den femtonde augusti. Jag minns från förra året då jag bodde i Splantzia, hur jag gick ut med soporna på kvällen den 14:e och drogs med i ett tåg med Jungfru Marias blomsterprydda bår.

Denna dag fick jag säga "Kalí Dekapenteavgoustoú ! ", till folk, utan att slinta, bara betona den sista stavelsen.

I det här huset bor inga rika, annars säger man att det bor många rika i Lentariana. Giagia gav mig min vattenräkning, och visade räkningen på 200€ för min granne som flydde härifrån för flera månader sedan. Jag vet ungefär var han bor nu, det är inte långt härifrån.
Här bor man alltså så länge man kan och flyr i sista minuten när man inte kan betala.
Längst ned bodde en man, med sin familj i ett rum, som hjälpte mig med flyttningen. Första kvällen var jag nere och fick en cigarettändare för jag hade inte el, och bara några veckor senare var familjen försvunnen, skorna och tofflor stod som vanligt kvar utanför dörren. Nu bor där en man som arbetar på bensinmack. Där finns ingen ventilation, så han måste sova med öppet fönster.
Det gäller även den lilla "garderoben" som har utgång mot gatan. Där har bott några månader en man som spelar klarinett. Ibland lät det som diskodunk i huset, men då var det klarinett och trumma som spelades därinne på kvällen. För några dagar sedan såg jag en nyckelknippa och en trådlös telefon, modell större, ligga på skiljemuren nära gatan. Då satt Giagia där på en plaststol utanför garderoben, hon hade försjunkit i tankar, hade bara hamnat där. Klarinettfamiljen var borta.

Få se, om det blir varaktig svalka nästa vecka, om jag ska gå ner till hamnen och lämna in lakan och örngott till en årliga tvätten :-)