Om Mowgli, bara för kattälskare.

[Monica P]

Lilla fula Mowgli börjar se ut som en katt ska göra. När hon- jag är ganska säker på att det är en hona, men hon vill inte gärna visa upp sina privata delar...- när hon kom var hon den fulaste unge jag sett. Bara huvud och öron och mage, ett katt-biafrabarn , för er som minns hungersnödbilder för länge sen. Hon åt och sov och gömde sig i lådan och åt och sov och gömde sig i lådan...

Men nu! Tuff och stark och sprallig, frimodig, ivrig, proportionerlig. Hon har "växt i " sina öron. Hon har fått hår på de kala fläckarna. Hon äter fint, ivrigt men inte i panik. Hon tar sig upp och ner för trappor i flygande fläng. Hon låter sig inte domineras av de andra .

Jag har stort nöje av att kolla det sociala samspelet mellan katterna. Som tidigare är det stora tjocka snälla Kokkinoulis som är hennes favoritfarbror. De andra som fräste åt det fula hittebarnet gör inte så längre, mer än undantagsvis, och det bryr hon sig inte ett dugg om. Till och med den vilda buttra grå honan som vill köra bort alla andra från matfatet låter Mowgli tugga i fred.

Ska man jämföra med människobarn vinner kattungar alla gånger om det gäller att akta sig för farligheter. Vi har en hög veranda och hon sitter ytterst på kanten men trillar inte ner. Hon dricker ur en vattenhink men ramlar inte i. Hon undersöker nya ställen med noggrannhet, nosen jobbar för fullt. Hon har börjat klättra i hibiscusbuskarna men håller sig nertill än så länge.

När jag ska vattna tar jag upp vatten ur cisternen med en hink. Då brukar jag stoppa undan Mowgli i en stor håv där hon får sitta tills jag är klar, för jag har i gott minne en annan kattunge som tog ett skutt över öppningen- men missade och föll i. Jag fick hoppa ner i cisternen lite snabbt och fiska upp ungen. Det var inte så mycket vatten , kanske 80 cm, men jag hade inte tänkt ut hur jag skulle ta mig upp igen...slängde upp ungen genom luckan och bultade och ropade sen tills min sovande man fattade vad det gällde och hämtade en stege... äckligt slam på cisternens botten...

Än är det varmt, och jag hoppas hon hinner växa till sig betydligt innan de kalla vindarna och regnen sätter in. Vintern är jobbig även här, om man inte har ett bra gömställe. Jag brukar göra i ordning en vindskyddad koja under yttertrappen:några brädor som golvisolering, trasmatta och några kartonger och en presenning framför öppningen.

Det ser lite kul ut med alla små huvuden som tittar fram om man kommer hem sent och de har hunnit natta sig.