Vår onsdag i Chania

[lars]

Solen skiner, det varmt och nästan vindstilla. Vi väljer “inlandsbanan” idag när vi sakta beger oss in till Chania och firandet där.
Det märks att något är på gång redan under vår promenad. Människorna är uppklädda, männen i kostym och damerna i finstassen. Mormor och morfar har sina små finklädda barnbarn med sig. De går sakta hand i hand, alla lika stolta.
Ju närmare “Trimartiri” vi kommer desto tätare blir leden och snart märker vi röster på avstånd och ljudet tilltar hela tiden i styrka.
Halidon är redan “fullsatt”. Skolbarn klädda i vita skjortor/blusar och mörka byxor/kjolar står uppställda med sina standar i väntan på den kommande procession.
Framför katedralen står militär och musikkår uppställda i raka led, nja kanske inte helt raka men ändå!
Hela den stora platsen är fylld med människor, flaggor och vimplar rör sig sakta i vinden. Ur de stora högtalarna hörs prästernas och körens ganska entoniga stämmor som blandas med människornas mer varierande stämmor när man önskar varandra “Xronia Polla”

Kö har redan uppstått där man kan tända ljus och där bröd delas ut.
Brödet är en viktig del och alla förser sig ganska rundligt. “De stora svarta väskorna” fylls och alla är glada och nöjda. Här ses höjdarna kring vilka det flockas människor, här ses militärer i paraduniform och t o m lackskor, en präst kommer springande, är han månne för sent ute?
Här ses också den lilla krökta gumman med sin käpp och sitt huckle, här ses romer som sträcker ut en hand i hopp om en slant eller två, TV är så klart här och vidarebefordrar firandet med sitt flimrande ljus. De traditionella dansarna i sina färgglada dräkter lyser i solskenet. Vi ser en kvinna, som är klädd i knallröd kappa, en lika röd hatt och runt halsen en sliten fjäderboa. Plötsligt fladdrar tanken till; där går ju Bouboulina, Zorbas stora förälskelse, uppklädd och fin.
Snabbt tillbaka till verkligen. Den stora mittporten öppnas sakta och präster träder ned på den stora utlagda matten, fortsätter framåt och bildar led framför de uppställda militärerna från olika truppslag. Strax efter kommer präster, som på sina axlar bär helgonbilden, som nu skall föras genom kvarteren närmast katedralen. Från kyrkans andra våning kastas rosenblomsblad i rosa, rött och vitt ut. Militärerna ges order om att inta “Giv akt”. Musikkåren börjar spela och processionen börjar röra på sig, nu kommer även de högre prästerna ut och snart är hela följet i rörelse upp längs Halidon.
Ljudet från musikkåren avtar långsamt. Många människor följer med i processionen men många stannar också kvar vid katedralen för att tända ljus, få lite bröd och småprata med vänner och bekanta. En del börjar redan dra sig ned mot hamnen för att hitta en plats på ett kafenion, bar, eller taverna.
Vi stannar kvar och inväntar processions återkomst. Vi ser ett par grupper med turister komma gående med reseledare nr 1 och nr 2 i spetsen.
En turist bryter sig loss ur sin grupp för att fotograferas. Han intar en massa konstiga positioner framför katedralen och människorna runt omkring börjar se ogillande ut och tänker säkert; “Var vänlig visa lite respekt”.
Efter en stunds väntan hör vi åter musiken, som nu tilltar i styrka och turisten får annat att tänka på än sitt ego.
Hela processionen blänker i solskenet där den kommer sakta gående från hamnen och uppför Halidon. Ett vackert skådespel är det, med religiösa förtecken.
Allt löses därefter upp ganska fort och föreställningen är slut.
Tavernor fylls nu snabbt, det är dags för lite mat, nu när den andliga spisen är avklarad.
Vi beger oss till Nickos kafenion och beställer mezé kai kokkino krasi, vilket vi avnjuter i det fina vädret.
Tar en promenad genom stan och konstaterar att det rotas i nästan alla gator i gamla stan. Ny stenläggning är på gång. I hamnen har de nu stängda tavernorna satt upp plank mot vattnet som sköljer upp över kajkanten när vinden drar i på allvar. Vi tar nu "kustbanan" tillbaka till Nea Chora och avslutar kvällen med ett besök hos Nektaria, som bjuder på fläskkött med kastanjer och en annorlunda men god korvrätt. Hon är bra på att "fixa käket" den alltid lika glada tjejen.
Dessvärre förlorade senare Olympiakos mot Schalke 04.
De ogifta Mariorna men även Despinorna hade blivit grundligt och värdigt firade liksom den fina katedralen i Chania och vi somnade nöjda med dagens händelser och möten.

Torsdag morgon bjöd på tungt regn. Den friska vinden blåste bort regnet och vi kunde bege oss till marknaden och inhandla livets goda i form av frukt och grönsaker.
Idag är det havet som är ett skådespel, ett skådespel man aldrig tröttnar på.
Slut för idag tack för idag.

lars
Kriti stin kardia mou