Somrar på Peloponnesos 2.

[Monica P]

Området omkring är odlingsmark med produktion av oliver, olivolja, vindruvor, tomater, vattenmelon och allt möjligt annat. Stora växthus ser man lite överallt. Det som produceras forslas till storstäderna , till "Europa" och numera till resten av världen.- Man kallar fortfarande sånt som ligger norr och väster om Grekland för Europa...

Vi sökte oss till Lagouvardos för att få tälta, bada och fiska på ett enkelt och billigt sätt. Första sommaren gav mersmak, och vi blev efterhand mer organiserade och packade ner bara sånt som behövdes. Ja, nästan. Strykjärnet behövde jag ju faktiskt inte.

Alltså: tält, senare gamla husvagnar, båt, verktygslåda, ungefär i den ordningen...ja, lite mer förstås: personliga prylar, tåliga kläder, en del mat, fiskedon och tusen andra saker.

Det viktigaste var förstås att bilen var i gott skick. Autobahn och autostrada, för att inte tala om autoput, kräver en bil som tål både fart och andra påfrestningar. De första åren hade vi vår älskade Volkswagenbuss. Senare en gammal Volvo 142, en gammal Passat. Fråga mig vilka fel dessa bilar kan få! - Nej, förresten, fråga mig inte, då blir det här en helt annan historia.

Gamla bilar har sin egen charm, men man sitter hela tiden och lyssnar efter mystiska ljud. Vore inte min man så duktig skulle vi aldrig ha kommit längre än till Mjölby.

Det kan ju räcka med att jag berättar att vi bytt hjul mitt på en bro i Danmark och på autobahn strax norr om Dresden , ersatt en kopplingsvajer med ståltråd från ett staket i Filiatra, tappat sidodörr och hjul i Marathos, fått bensinstopp mitt i Aten, nej, nu slutar jag.

Tidigt på våren satte jag in småannonser i Motala Tidning, så här ungefär:
"Håller du på att städa garaget? Hittar du ett gammalt tält som du vill bli av med? Jag hämtar!" Jag fick massor av svar. Det var bara att cykla runt stan och hälsa på trevliga människor , som bjöd på kaffe och bullar och som berättade om sina gamla tältsemestrar. Det blev en hel del glada skratt och foton att titta på. En del tält var väl så slitna, men många var jättefina, av "stugmodell" med ståhöjd och i bomull, vilket vi snart lärde oss att uppskatta i greklandsvärmen. Vi tog med några stycken och somliga tålde inte hettan och blåsten utan gick helt enkelt sönder. Då tog jag fram reservtältet...

Vattendunkar, klädlinor, gaskök, tvättbalja, bäddunderlag, filtar. Mer behövs egentligen inte...Jo! - Snören och klädnypor så att man kunde hänga upp saker så att inte myrorna kom åt dem. Gammaldags fotogenlampor fungerade hur bra som helst, fanns att köpa lite varstans. El saknade vi faktiskt inte alls. Man var bara tvungen att gömmma undan tändstickor och annat som inte tålde kvällsfukten.

Senare köpte vi en gammal husvagn, en Tabbert, som var jättefin med träluckor och avskiljbart litet rum framtill, vilket den då halvvuxne sonen uppskattade. Kyl och spis fungerade inte, men för oss var den ett lyft.

Toa behövde vi inte, vi hade en fältmässig historia en bit in i buskagen: en smal men djup grävd ränna i den sandblandade jorden. Vartefter fyllde vi på med sand. Året därpå var det lätt att åter gräva upp rännan.

Inga sopor eller sånt runt vår plats! Vi städade stranden noggrant redan de första dagarna, släpade stora säckar och fyllde på av det som samlats under vintern. Vågorna drev in allt möjligt, förutom sånt som badande lämnat. Rutinmässigt gjorde min man och sonen en tur med sopsäcken varje morgon, och innan sommaren var slut hade han påverkat lokalbefolkningen till att använda den soptunna som kommunen lite motvilligt ställde ner på "torget".

Att dra ner en ganska tung husvagn med en gammal Volvo hade sina problem. Vi behövde i alla fall inte dra hem den igen, utan fick ställa upp den på en parkeringsplats hos vänner.

Efter några år köpte vi ännu en husvagn, en gammal, pytteliten sak, med ett kylskåp som gick på el, batteri och gas, och som var så stort att vi lyfte in det genom bakfönstert. Nu hade vi gäststuga och förråd också...