KROKUSTIDEN

[Fysimera]

Idag skiner solen från blå himmel. Vi kör till Amaridalen och till Meronas bytaverna för att planera för en hortaplockning dag med en Norsk grupp. Vi fortsätter genom byn Gerakari, där har man öppnat en ny supermarket, mittemot den ståtliga ålderdomshem-hotellbygnaden. Ännu några svängar uppåt och vi är fram till Gious tou Kampos högplatån. Här blommar ännu senhöstens vackraste blommor – krokusar.







Här hittar man två olika krokusarter, Crocus oreocreticus och Crocus laevigatus. Den första, otroligt vacker violettfärgad blomma växer bara på Kreta, den andra är endemisk i Grekland. Man ser att hösten är långt framskriden, vintern väntar bakom hörnet, deras blomningstid slutar snart. Men ännu hittar vi så pass mycket av dem att man kan kalla utsikten för en blomsteräng. De växer nogsamt på södra sidor av jordkullar och små backar, ansikten mot solen.



På platån har man plöjt ny odlingsmark. Även nya staket står runt några av dessa – odlingarna måste skyddas för fåren som strövar fritt överallt. Man har nu först plöjt jorden, nu väntar den på att sås. Några vildpäronträd har vuxit in i varandra, dem har man lämnat för att växa i lugn och ro, åkern har man plöjt godmodigt runt dem. Detta är en trevlig iakttagelse, vi brukar följa årstiderna med dessa träd. Genom alla tider står de där, än i blomning, än med lövverk eller bärande på frukt. Nu har de tappat närapå alla löven, nu står de nästan nakna samman.
Vi promenerar runt platån och ser österut, mot den närliggande Kedros-bergets sluttningar. Detta berg är en del av vår kommande vinter. Vi har tidigare stigit ett par gånger upp på toppen av det längs gungande skifferstensstigar. Under vintern planerar vi att forska nedre sluttningar av berget där det senare på våren växer otaliga blommor. Det skull finnas en gammal stig som löper runt berget, vi skall försöka hitta början på den stigen nere på platån. Idag hittar vi inte den. Här på mellersta Kreta finns det mängder av gamla stigar som passar bra till vandringar, men de flesta är slarvigt markerade eller helt omarkerade även på de finaste kartorna. Men naturen bjuder oss stigsökare på allt detta annat, blomsterängar och den klara himlen.

På hemresan träffar vi på en ung fåraherde med sin stora fårskock. Mannen har en uppstoppad vaddjacka på sig trots den varma soldagen. Han för sina får från sommarbetesmarker på Kedrosberget till hemhagarna vid byn Kissos. Vintern är på kommande, fåren skall in i skydd före de kalla dagarna och möjliga snöskurar.

Anna & Olle