Mandarin, klementin, satsumas…

[Fysimera]

Utsikten är fylld av små solar. Citrusfrukterna mognar, först de underbart söta och minsta. På morgonpromenaden följer vi träden – morgon efter morgon har deras frukt fått klarare oranga färger. På samma sätt som i Norden hör mandarinerna till vår jultid här. Nu ramlar de ner på marken under träden, några av dem rullar långt, vandraren kan hitta mogna fynd framför sig.

Dem som vi hittar på våra stigar plockar vi med. Smaken är alltid en överraskning: vi kan hitta allt ifrån översöta till surbeska som inte går att äta, några kan ha mer kärnor än fruktkött, rekordmandarinen hade trettiofyra kärnor. Milo-hunden slänger nerfallna frukt upp i luften och grimaserar när han biter genom det tunna skalet.

Mandarinförsäljarna har dykit upp i gatubilden och bredvid vägarna. På vägen till sydkusten stannar vi vid vägkanten där en mandarinfylld lastbil står. Försäljaren med namnet Menelaos har sålt sina citrusfrukter här tjogosex år, varje dag under skördetiden. Nu skalar han oss några mandariner att smaka av. Fem euro för fyra kilo mandariner, vi får på köpet en famn av dem, därtill några apelsiner och greipfrukt. Denna citrusförsäljare är den första mannen med namnet Menelaos vi har träffat i Grekland. Dessa gamla namn förvånar oss: detsamma namnet bar redan för tretusen år sedan den olycklige maktmannen av Atreus-släkten och kung Agamemnons bror, vars vackra hustru Helena stack till östliga länder och orsakade det berömda Troja-kriget. Eftersom mannen här i Grekland ofta ärver sitt namn efter farfadern ser vi gärna bakom citrusförsäljaren en bit av den forntida grekiska mytologin.

På vägen hem stannar vi hos trädgårdsmästaren jannis i Adele-byn och frågar om skillnader mellan dessa olika små citrusar med många olika namn. – Mandarinen är början till allting, säger Jannis. Den tog man till Europa från Kina, nu växer den överallt i världen, om inte annat så i växthusen. Urmodern mandarin är den med många kärnor, klementin är en korsning mellan mandarin och apelsin, satsumas i sin tur ett barn mellan mandarin och klementin, oftast den utan kärnor och minst smak. Fast den största mandarinskörden mognar så här till julen äter man här på sommaren en lokal kretensisk sommarmandarin, den är lite mer besk och torr. Man odlar här även en lokal klementinsort, den med den mest friska smaken och med minst kärnor, denna klementin är även trädgårdsmästaren Jannis´favorit

Vi åker och handlar och ser översvämmande lårar med olika frukt på vår supermarket. Här säljer man både mandariner och klementiner från Hania-trakten. Priserna är ungefär desamma som hos Menelaos. Men här finns det ingen som skalar smakprov till en, ingen som lägger till en famn full av extra frukter som man får på köpet.

Anna