Likheter och olikheter

[Ylva A]

Er man i Ierapetra.
Det här är några tankar som jag hade skrivit ner för 7 år sedan. Det känns som om det fortfarande gäller.

Olikheter och likheter? Iakttagelser från sydligaste Europa.
I Grekland har man sommarskolor! Vår grannflicka Christina, som annars bor i Aten och för två somrar sedan älskade att bada, dyka och kasta boll på stranden med oss, har nu blivit 15 år. Tidigare var hon mycket ambitiös i skolan, mycket duktig bl.a. i engelska. Hon dansade folk­dans, spelade basket, brevväxlade med frugan (grekiska/engelska). Nu har hon blivit ung kvinna. Allt det som tidigare var så viktigt och roligt har nu bytts mot något så ointressant som pojkar! Under läsåret som gick försummade hon bl.a. historia och franska. Om kvällarna blev det i stället snygga kläder, målat ansikte och "volta" (promenader med flickvännerna) för att visa upp det vackra! Nu får hon varje vardag ta bussen in till Ierapetra för att läsa in ämnena och i september tenta upp betygen för att kunna komma in på ”gymnasiet”! Problem med ferielärare är det inte, eftersom det finns stora mängder utbildade akademiker. I skolan ställs stora krav på eleverna i form av långa hemläxor, som tar många timmar att göra. Skolsystemet påminner om det gamla svenska med realskola och gymnasium.

Som f.d. fysiklärare har det förvånat mig att avstånd, tid, massa och temperatur inte är desamma i Grekland som i Sverige. Vår f.d. språklärare från Chania, brukade säga: det är 10 graders skillnad mellan Kretagrader och ”Östersundska”! +30 på Kreta är detsamma som +20 i Östersund! ”Det beror på att luftfuktigheten är så hög och att det blåser”, sa han, trots att det blåser i Östersund också. Kan det förklara varför kretensarna har kofta på vid +25, täckjacka vid +15? Jag behöver ju inte det. Jag tar av mig T-shirten vid sol och +15, då jag plockar oliver vid jultid. Arbete och solenergi blir också värme.

Grekiska km är inte heller som de ”svenska”. Min fru sa under en semester på Ikaria:”2 km är som 1 grekisk. Dessutom är det uppförsbacke på dem också”! Vandringen kändes alltför jobbig under stekande sol. Avståndet var säkert mätt fågelvägen och vägen var krokig.

Tiden är inte heller lika! Inte ens relativitetsteorin kan förklara, att tiden går mycket fortare här än i Sverige, trots att man får vänta på hantverkarna dag efter dag! Alla greker är t.ex. 1 år äldre än i verkligheten! Maria, som fyller 17 år den 10:e oktober, är bara 16! Å andra sidan är Effi 60, fast hon säger att hon är 61! Förklaringen är att man talar om vilket år man börjar på vid födseln. Man vinner således inte i längden.

För massan gäller, då man ställer sig på vågen efter några dagar på ön, att den ökat flera kilo. Detta gäller speciellt för kvinnor enligt grannen Georgios. ”Kvinnor äter luft, för ingen ser när de sväljer, men de blir bara rundare och rundare”. Han tycker speciellt det gäller frun, Pelagia.

I Grekland använder man inte personnummer! Eftersom den äldste sonen döps efter sin farfar och den äldsta dottern efter sin mormor, finns det ju massor av Nikos, Manolis, Georgos, Jannis, Maria och Eleni. Manliga kusiner då får samma namn och därför måste föräldrarnas förnamn anges vid köp och försäljning för att undvika sammanblandning. Detta gäller även utlänningar. Eftersom min far hade 2 förnamn, Karl Ragnar, som skulle anges vid köp, uppstod naturligtvis bekymmer. Mina namn är Karl Jan-Erik, så huset ägs nu av Karl Öhlund. Det är väl inte min far(?) för han hette Ragnar och jag heter ju Jan-Erik! Bilen ägs av Ragnar, vespan av min mor, telefon står svärmor för, + alla försäkringar! Men det går lika bra ändå. Jag betalar rubbet, för den äldre generationen finns inte längre bland oss.

En markant skillnad mellan Sverige och Grekland gäller barnpassning och äldrevård. Hur det är i Sverige vet vi alla (på gott och ont). Äldrevården här sköts till största delen av kvinnan i den näst äldsta generationen. Innan den hjälpen startar, försöker de gamla klara sig själva så länge som möjligt. En del kloster tar emot hjälpbehövande mot betalning, men det är inte vanligt. Det är samma kvinnor i 55+åldern, som också är barnpassare, eftersom barnens föräldrar jobbar. Dagis är ovanliga. Vi har sett många mormödrar, som sliter från morgon till kväll för att passa småbarnen. Föräldrarna dyker inte upp förrän vid 10-tiden på kvällen. Kvinnorna ser förstås trötta och slitna ut och beklagar sig ofta över sitt ”öde”.

När/om vi blir gamla kan vi hyra en bulgariska här, för att få hjälp med skötsel och matlagning. Kostnaden är för närvarande c:a 300 € per månad. Då är uppehället inräknat. Tyvärr har jag inte utrymme för någon fler kvinna här, så jag försöker låta bli att åldras! Levnadsomkostnader för ett par är c:a 800 € per månad, sägs det.

Generationsproblem finns även här på Kreta. Ett exempel var under ett 40-dagarsminne efter en begravning, då en äldre kvinna inte var närvarande och maken förklarade för oss övriga gäster: ”Hon måste vara hemma och laga mat till barnen”. ”Hur gamla är de då”? ”35, 40 och 50 år”, svarade maken. Vilken diskussion det blev!

Så här fungerar den Kretensiska filoxenian = gästfriheten. Vi fick ett 10-tal salladsplant av grannfrun Pelagia. Hon hade i sin tur fått ett större antal av en annan granne GZ, som i sin tur fått plant av en vän. Inget förfars, inget slängs och många blir glada och inspirerade. Nu är vi flera familjer, som äter egen sallad. Här ger man bort till släkt och vänner och får mycket tillbaka. Den Kretensiska vänligheten ställer också till problem för oss! Den medför dels alltför runda magar och dels förvaringsbekymmer. En morgon på morgonpromenaden fick vi kilovis med tomater och gurka av Nifiko, lantbrukarhustrun. Genast började min fru planera: ”När vi kommer hem, ska vi laga gurksoppa och fyllda tomater”. ”Men vi har ju redan kikärtssoppa till lunch och kycklingen måste vi tillaga och den räcker till flera middagar”, sa jag. På em. kom Pelagia med ännu mer gurka och ännu större tomater. På kvällen när vi satt och åt på kycklingen, kom Pelagia och knackade på dörren och lämnade över ugnsstekt gris med potatis, eftersom gästerna de väntade inte hade dykt upp. När det inte finns plats i magen, måste ju överskottet hamna i kylen. Pelagia har både stora kylskåp och större mage än vi. Men hon borde ha lytt sin man. Vi hade handlat köttet åt dem (inte betalt). ”Jag behöver 1½ kg”, sa hon så Georgios hörde. ”1 kg räcker”, sa han. Men på den komihåglapp, som hon lämnade till oss, stod det 2 kg. Här bestämmer kvinnorna, åtminstone i köket!

Vår lantbrukarvän Manolis, 78 år, imponerar på mig med sin vänlighet och omtanke. En dag bad han oss gå in till en österrikisk kvinna, som han är granne med. Han själv talar bara grekiska. Familjen i fråga, som han brukar ge grönsaker till, talar enbart tyska och lite engelska. De har nyss byggt ett hus, är pensionerade och c:a 60 år. Nu hade mannen drabbats av en stroke och låg på sjukhuset i Heraklion. Manolis ville att vi skulle framföra, att han delade kvinnans bekymmer. Vi kunde nästa dag berätta för Manolis, att maken börjat återfå talförmågan och rörelseförmågan i höger arm och ben. De skulle resa hem till Österrike för rehabilitering en vecka senare och förhoppningsvis komma tillbaka till sitt hus i juli. ”Vi är ju ändå grannar, även om vi inte förstår varandra”, sa Manolis. Skulle vi svenskar bry oss om nyinflyttade utlänningar som bor hundrafemti meter bort och som vi inte kan prata med?

Egna iakttagelser som jämförelse: På Kreta släcker familjen lamporna, när man åker bort på kvällen. Detta för att eventuella gäster ska veta, att man inte är hemma och kan bjuda på kaffe eller mat. I Sverige tänder man lamporna, för att tjuvarna ska tro att man är hemma!

Grekerna får mig att känna mig levande. Så många av dem är färgstarka och spännande. De har en smittande livslust och förmåga att undvika att se bekymren. Dessutom lever de i nuet, kan som inga andra njuta av livet, men de kan inte passa tider! /Jannis