Alkiones meres

[Fysimera]

Mitt bland januarimånadens regn och storm gryr ibland klara soliga morgnar, dagarna är plötsligt varma, sommarmoln på himlen. Sydliga luftströmmar andas över Kreta och vi tar med oss vänner till vandringsstigar och vi vandrar i kortärmade tröjor. Man känner till dessa dagar i Grekland: Alkionides – Alkiones har gett namn till dessa ljumma vinterdagar, som oaser mitt i den fuktiga och ruggiga vintern.
Sedan gammalt har man placerat dessa mytiska dagar på båda sidor av årets mörkaste dag som en solig och vindstilla period. Nuförtiden kallar våra grannar här på Mesibacken även enskilda varma och soliga januaridagar för Alkiones dagar. Vi vet att vi har februarimånadens iskalla tider framför oss, de tråkigaste veckorna under Kreta-vintrar. Men dessa soldagar berättar om att våren är på väg, de gör fuktiga vintrarna uthärdliga.



I Grekland finns det mytiska förklaringar för de flesta företeelser i livet (eller så är det så att varje grekisk myt visar sig i det levande livet). Bakom dessa januarimånadens soldagar hittar man berättelsen om Alkiones, dottern till vindarnas gud Aiolos och hennes älskade make Ceyx, sonen till morgonstjärnan.
Alkionides – Alkiones och maken Ceyx var synnerligen lyckliga tillsammans i sitt liv. I sin stora lycka kallade de sig själva öppet för överguden Zeus och dennes maka gudinnan Hera. Detta gillade inte de olympiska gudarna. Överguden Zeus konfererade med havets gud Poseidon och denne lät en ilsken storm blåsa omkull Ceyx båt på väg till orakeln. Han drunknade och när Alkiones fick höra detta kastade hon sig i sin tröstlösa sorg huvudstupa i havet. När gudarnas vrede hade lugnats, ångrade de sig något förhastade gärning och de förvandlade de älskande paret till mytiska isfåglar (halcion). Denna fågel förknippas med den vackra kungsfiskaren med den turkos- och orangefärgade dräkten, en släkt bland alla kungsfiskare har det vetenskapliga namnet halcion.

Bilden på kungsfiskaren kommer från Paul Sterrys bok Birds of the Mediterranean, 2004.


Isfåglarna Alkiones och Ceyx byggde sitt bo i strandvattnet, men gång efter gång rev vinterstormarna sönder boet. De olympiska gudarna förbarmade de älskande en gång till och dämpade den hårda midvintern. Så kunde Alkiones rova sina egg i lugn och ro i det flytande boet. I andra versioner av myten kom även Alkiones pappa till hjälp och lugnade vindarna och tystade de härjande vinterhavs vågor.
Det finns flera olika versioner av denna myt i den forntida litteraturen. Både Ovidius och Vergilius har för två tusen år sedan skrivit berättelser som baserar sig på denna myt. Den franska violinisten och kompositören Marin Marais har tonsatt en opera om myten med namnet Alcyon (från år 1706).

Vi ser från huset vi hyr i Mesibacken ut över havet och funderar på denna myt. Vi pratar om hur människan genom tiderna har haft detta behov av att ge speciellt till naturfenomen mytiska förklaringar, mytisk förståelse. Här i Grekland lever dessa urminnestids myter bland oss. Denna berättelse om Alkiones och Ceyx fick vi höra från vår gamla granne kuria Georgia redan tio år sedan. Ända sen dess har vi sett fram mot dessa midvinters varma soliga dagar. På Mesibacken bakom vårt hus ligger vår vackra orange-vita dubbelkajak och väntar på att vintervindarna lugnar sig. Kajaken heter Alkiones.

I morgon hoppas vi på en ny 6 timmars vandring i solvärme.


Anna