Olivarbeten på Mesibacken

[Fysimera]

Årets olivarbetetn för oss är gjorda. Det gångna året producerade våra gamla olivträd frukt en del men nästa år vilar de ger oliver vartannat år. Denna gång samlade vi till matoliver, oljan köper vi från Nikos’ olivpress just utanför Mesibyn för 2€/kg.

Överallt runt Mesi har man under veckan samlat sina sista oliver. Vi hör aggregater surra i olivlundar, maskindrivna borstar surrar bland bladverken och oliverna regnar ner i näten. I Nikos’ olivpress går maskinerna dag och natt. Pick-upp-bilar kör in till pressen med olivsäckar och ut med stora plasttunnor fyllda med nypressad olivolja. Nästa ljud vi kommer att höra runt omkring är motorsågens: träden städas, utskotten hugs av, en del grenar gallras.
Det finns även dom som skördar på gammeldags sätt genom att låta oliverna ramla ner på näten och sen plocka dessa ett par gånger i veckan under några månader.

Denna lilla dam som bott hela sitt liv i vår by har plockat oliver i hela sitt liv på detta sätt och någon pickupp 4X4 har dom ej men en fin åsna som vilar inför transporten av dagens skörd till pressen.

I år gör vi en del experiment med våra oliver. Vi har samlat stora mogna mörka oliver, små mogna mörka oliver, dem som faller av sig själva i samlingsnäten.

Och sedan dem som är små gröna och omogna, fällda från träden för hand. I vår olivlund växer det minstens tre olika sorters oliver samt ett vildolivträd vars blad en av våra vänner brukar plocka och tugga för trädets hälsoeffekters skull.

De mogna oliverna lägger vi i vattenbad för fjortondagar detta för att driva ut bitterheten, sedan lagras de i saltlake med citron och vitlök. Små gröna stoppar vi i vattenflasker och fyller dem sedan med saltlake tillagad med havssalt utan at först vattna ur dessa. Dessa flaskor kan man sedan glömma i skåpet för flera månader, oliverna blir färdiga till sommaren. En del av de små gröna oliver snittas och läggs i vattenbad för tio dagar och därefter packar vi dem antingen i saltlake eller i olivolja, med små knippor av olika örter. Efter allt detta är fingertopparna oljiga och fyllda med små rivsår, köket fylld med olika kärl som vi använt för att laga saltlaken. Resultatet ser ändå bra ut.

Vi har länge planerat att förnya våra sju gamla olivträd: att kapa dem och ympa i stockarna nya olivsorter. Detta är ett sättet att förnya olivträd och öka produktionen. Det andra sättet är att fälla träden, gräva upp gamla rötter och plantera helt nya träd. Dessa nya träd producerar oliver varje år. Här på östra sidan av Rethymno har man gjort bra mycket av dylika kalhuggningar och planterat nya små olivträd. Våra gamla träd har ändå vackra stommar, de har vuxit länge i vår lund. Att ympa dem med nya olivsorter skulle säkert passa bäst för oss.


Vi bad agronom-Jannis från sin trädgårdsaffär i Adele att komma och inspektera våre olivträd för att göra en uppskattning och för att ge rekommendationer. Vi vandrar genom den lilla lunden inspekterar träd för träd. Jannis knackar i träden, granskar grenar och de några kvarhängande få oliver. Han klättrar upp i trädet, kikar upp till trätopparna. – Dessa träd är säkert trehundra år gamla, säger han. – Det är inte att rekommendera att börja kapa dem och ympa, det är bättre att sköta dem extra bra, städa dem, klippa grenarna så att de har möjligheten att växa ymnigt. Enligt honom kommer träden att producera mindre oliver än man kanske förvätar sig i förhållande till deras storlek, kanske tjugo kilo per träd och detta under förutsättning att de sköts väl.

Det räcker riktigt bra för oss både till bordsoliver och till olivoljan, även till att dela med vänner.
Vi betraktar våra träd med belåtenhet. Var och en av dessa har sin egen form och karaktär, egen plats i denna lilla lund där man har utsikten långt ut på det öppna havet. Dessa träd har man planterat under den turkiska ockupationstiden, de har hört explosionen i Arkadi-klostret en mil bårtåt. Under deras livstid har Mesibacken vuxit till en livlig by med sju kafenion och en stor kyrka och sedan tystas igen till den lilla by den är idag med ett få tiotal invånare mitt bland stora olivodlingar.
Tanken att sköta och vårda dessa gamla olivträd känns sympatisk i stället för att kapa dem, ympa dem med förväntningen att få stora skördar. Nästa vecka skall vi bjuda dem på rikligt med naturlig näring nu när oliverna är plockade. Om några månader skall träden rensas, onödiga grenar städas bort och så lämnar vi dem för sommarvila.

Anna & Olle