Utsikter från gatuserveringen i Splanzias

[lugnagatan]

Lägger märke till att fokus i synsättet har svängt från Platons Sokrates till Sofokles' Elektra.

Den bulgariska kvinnan med brödringarna har blivit tokig. I den allt större tomheten låter hon höra ett hårt eldtal, men så fort några själar dyker upp hämmas hon, och visar upp ett leende, då tänds hoppet igen.

Vintern är en svår tid för många. Inte alla står ut så lätt med motgången.

Hennes rumänska kollega som smiter runt bland bilarna ute på gatan är tokig året runt. Outstanding när hon är i farten med tiggeriet vid trafikljusen, tänk annars på att gå ur vägen för henne.

En mopedist sätter ner fötterna utanför Kostas' Psitodopolio: "Något nytt ?"

"Vad vill du ? Varför frågar du det ?!" svarar Kostas' hustru i det höga upprörda tonläget medan hon städar av borden. Mopedisten ger sig av.
Vid beställningen brukar jag vara lite nervös, men med henne går det aldrig fel, hon ger mig hur mycket tid som helst att ångra mig, ända tills jag säger rätt, och allt känns bra, man kan riktigt känna efter, känna sig fram, tills känsla och allt i samspelet människor emellan har blivit bra.

Maña är den enda katten där i kvarteret som tigger om ömhet. Hon är nu över tio år och en stor och klok katt. Hon sträcker upp huvudet och sätter dom jättestora klorna in i byxbenet, och låter sig klias. En del av utomhuskatterna ser så rena och fina ut, men Maña kanske ser skabbig ut av ålderdomsskäl.

Ett demonstrationståg drar förbi. Det verkar vara mest Rosa Nera , med det stora svarta skynket med slagorden som dom håller upp högt. Ganska hyggligt och lite kulturigt folk. Dom har facklor som ska tändas senare. Det här är en solidaritetsyttring med alla drabbade av reformer, ganska lugnt och nästan alldagligt.
Ett "demonstrationståg" innan Jul bestod enbart av tomtar - jag aldrig sett så många tomtar på en gång som i Chania - deltagaravgiften gick till välgörenhet, och längs vägen fanns stationer med gott dricka. Fredligt minst sagt.

Några upplopp behövs inte, dom berörda går själva ut i strejk när det behövs. Det var en sådan lång strejk bland kommunanställda här lokalt.
Den enda antydan till spontant upplopp var just här i parken 1821 en kväll, när plötsligt människor ställde sig upp man mot man , som något tumult skulle bryta ut. MC-polisen kom så småningom och man lyckades lösa det hela.
Kostas och hans dotter log stort mot mig, det var inget att bry sig om. Vinotek-ägaren kom springande och var blek i ansiktet, han var inblandad på något sätt. Det var i hans vinotek som jag firade min födelsedag, när jag hade kommit till Chania i mars 2011. Då hade han en fransyska som hustru, hon gick i alla fall att tala med, nu har han visst någon ny, och vinoteket är stängt tillsvidare. Kanske det öppnar i mars igen. Vi får se.
Jag glömmer aldrig när jag fick se Silke, den tyska kvinnan med Noaks ark, första gången, hon hade en ung "sekreterare" med sig, dom kom in och satte sig på vinoteket, och Silke bad genom "sekreteraren" att diskjockeyn skulle skruva ned musiken, vilket var ganska lustigt, och det vägrade han.
Nu är det länge sedan, och tiderna förändras raskt. Hon har upplevt stor motgång, och tar ut sig fullständigt. Jag har fått en stark upplevelse av detta när jag nyligen talade med henne. Hon har 7 - 8 medhjälpare, som fr.a. sköter anläggningen i Souda, och jag tror säkert att dessa skulle kunna ta över verksamheten helt. Jag tänker mig att hon behöver "gå i pension", leva kvar på Kreta, och ha djuren omkring sig, men inte hålla på att släpa omkring med varje skadad och hemlös. Hennes vision är en omöjlighet "Hjälp dem alla, var enda en av dem". Det är en stiftelse i Tyskland som bekostar anläggningen och räddningsaktionen undan "förintelsen".
Det finns flera sådana Noaks ark, som greker har, bl.a. ett i Perivolia här i Chania-området.

Det förekommer spontana gatublockader här och där. Det är en bråk-stake-grupp under KKE som kallar sig "Pame". Man känner igen det på dom små flygbladena som ligger utspridda efteråt. Det var ett på Chalidon nyligen, då stod en del polisstyrkor där för att garantera ordningen, och själva bråkstakarna var borta.
En dag satt jag i godan ro i caféet i infarten till kommunförvaltningen på Kydonias. Kvinnan där är trevlig och kan flera språk. Kaffe och kaltsounia. Då inträffade en slags blockad utanför, fast det var hästburna kretensare. Dom hade vanliga kläder, men männen den traditionella huvudbonaden. När dom var fem sex stycken och trafiken stod stilla, var det någon av dom som höll ett litet tal, men det var svårt att höra, och folk kom ut från förvaltningen och undrade vad dom menade. Dom försvann sedan mot saluhallen, hade säkert tänkt göra något där också, men då var polisen på väg, och ryttarna försvann snabbt ut ur stan. Nu var det här några månader sedan, men jag undrar vad den här aktionen säger om framtiden, vad som kan komma att hända ?

Här avlutar jag för dagen. Det kan bli en tredje del , som inte handlar om oroligheter.