Er man i Ierapetra 2005, maj

[Ylva A]

Första veckan i maj kom sommaren = kalokairi (kaló = vackert, kairi = väder). Skillnaden jämfört med den korta våren, är att nätterna är varmare. Ända till i november blir det temperaturer över +25 på dagen och över +20 nattetid. Garanterad sol (nästan) varje dag. För oss innebär det att filtarna placeras i garderoben och att ett överlakan räcker som täcke. Öppna fönster förstås! För säkerhets skull finns både aircondition och takfläkt!

Den 10:e maj ringde Nikos och sa: ”Det är 1:a maj i morgon”! Han försökte förklara för mig att folk är lediga då och att affärerna är stängda. Hade han druckit för mycket, eller hade det snurrat om? Man kan väl inte flytta en dag hur som helst? Eftersom hans separerade hustru Effie sade samma sak på kvällen, och hon knappast dricker mer än 2 cl vin, måste jag ju tro på saken. Förklaringen var att 1:a maj inföll på den ortodoxa Påskdagen. Påsken är ju en kyrklig högtid och inte arbetarnas dag, utan 1:a maj flyttades 10 dagar framåt. Effie frågade också om vi ville vara med på 1:a maj-firandet. OK för oss, för det skulle ge oss möjligheter att jämföra med arbetarnas dag i Sverige. Dagen därpå satt vi mitt i solskenet bland KKE-anhängare och försökte förstå vad 8 politiker läste från sina papper. Krithi-TV var där och några dagar senare kunde grekiska vänner berätta att de sett oss ”demonstrera”. Det skulle min förra chef Bengt H., VPK-are, ha gillat. Till vårt försvar kan sägas: Vi förstod inte bättre! Varken vad de sa eller paradens värde att titta på! KKE = VPK.

Prästerskapet måste få vara med den här gången också. Jannis, 35 år, son till en av våra grannar och som bott i Finland i 12 år, öppnade i början av april restaurangen ”Katerina” i grannbyn Mirthos. Veckan efter Påsk var vi bjudna dit på invigning tillsammans med hans släkt och vänner. Vi bjöds på kaffe, kakor och gott småplock. Därefter kom byprästen. I högtidlig skrud läste han ur bibeln. Framför honom fanns ikon, tända ljus och rökelse. Han välsignade vattnet i en dopfunt och doppade en basilikakvist i detta. Sedan strök han med den över våra pannor och välsignade oss alla. Därefter blev det restaurangens tur. Vigvattnet stänktes på alla väggar och han välsignade ägaren och restaurangen, så att de skulle få Guds hjälp. Jag har ju tidigare sett på TV, att fotbollslagen fått hjälp på liknande sätt. Hur resultatet blir, vet jag inget om. Men Olympiakos brukar vinna fotbollsligan, så välsignandet måste gälla dem. Själv känner jag mig lika välsignad som alltid!

Det kan kanske fungera på svenska skidskyttar? De har nämligen varit här en vecka på cykelträning i bergen. En dag, när vi tog en längre morgonpromenad än vanligt, sade Ylva i nedförsbacken ”Är det så här sportfånarna gör, åker bil upp och cyklar ner”? De hade precis anlänt med bil. Den som stod vid servicebilen var Wolfgang Pichler, (landslagstränaren) + en läkare som tog puls och blodtest på åkarna. Just då passerade Jacob Börjesson och honom kände jag väl som f.d. basårselev vid Mitthögskolan i Östersund. Lite senare rullade de gång på gång nedför och sedan slet de uppför med maximal hastighet. Då undrade säkert Carl-Johan Bergman, ACO m.fl. varför de blev påhejade på svenska, när vi fortsatte vandringen nedför. Det är andra året de är här. Området är ju bergigt så det förslår. Skulle det gå dåligt för skidskyttarna nästa säsong, får jag väl kontakta prästen och be honom välsigna dem, då de återkommer hit. Jakob höll med, när han senare kom och hälsade på i huset.

Pelagias (grannfrun) sonson Manolis har alltid varit en eldfängd buspojke. När vi lärde känna honom för 11 år sedan, hade han redan som barn bränt sig mycket illa på ett strykjärn. Hos oss brände han sönder myggnätet med cigarettändare, övriga pojkstreck inte att förglömma. Som 15-åring under förra året och lovande fotbollsspelare i Ierapetras A-lag, ”lyckades” han, vid Påskfirandet tända eld på de smällare, som han hade i jeansfickan. Det blev ett stort svårläkt sår på låret. Det hindrade honom inte att fatta eld i en annan stubin. Nu skall han bli pappa! Den 15-åriga flickan hinner precis börja sommarlovet, då det är dags. Jag frågade Pelagia: ”Vad säger Aristos, Manolis pappa” och fick till svar: ”Han är glad, för han blir ju farfar”! Det skulle inte förvåna, om Pelagia kommer att få vara barnpassare till barnbarns-
barnet. Hon har fortfarande massor av energi, snart 65 år gammal.

Nu har vi bestämt oss! När folk i Sverige frågar oss: ”Vad gör ni hela dagarna då”, skall vi svara: ”Vi sitter på altanen och dricker raki”. Skulle de eventuellt fråga: ”Vad gör ni på kvällarna då”, så svarar vi: ”Sitter ute på altanen och dricker raki”. Men oss emellan kan jag försäkra, vad vi än gör: Städar, lagar mat, promenerar, sköter trädgården m.m. är det ungefär som i Östersund. Bokläsning, korsordslösning, internet och andra trevliga intressen har vi ju också. Livet som pensionär är ungefär detsamma, var vi än befinner oss. Det är bara soligare, varmare och mer avslappnat här.

När vi i fredags skulle kolla mail och Jämtlandsnyheter, kom vi inte in på Internet. Vid kontakt med ”supporten” fick vi reda på, att kontraktstiden gått ut. Här skickar man inte ut inbetalningskort, utan man måste själv komma ihåg tidpunkten för förnyelse. Det blev bilfärd in till OTE (motsvarar Telia). Där fick vi inte betala, eftersom kvinnan som skötte Internetbetalningar hade ledig dag! Återkom på måndag blev beskedet! Det hjälpte inte med mina synpunkter, att någon annan på det stora företaget måste känna till rutinerna. Vad skulle hända, om hon blev sjuk längre tid? Ingenting hjälpte dock och vi får sakna IT under 3 dagar! Här klagar man på OTE, lika mycket som vi svenskar klagar på Telia.

Våra svenska deklarationer blev klara via Internet. Pelagias måg frågade oss om vi fyllt i Epsilon Ennéa = E 9. Vi måste deklarera här också, för mark och bil berättade han. Ingen har sagt något till oss tidigare. Blanketten anses så besvärlig, att äldre människor bryr sig inte om att fylla i den. Nu gör staten en storsatsning för mångmiljardbelopp, för att passera Uganda i statlig effektivitet. Eftersom vi köpte huset för 11 år sedan och bilen för 2 år sedan, finns det risk för straffskatt sa Dim, mågen. Till veckan ska vi träffa skatteexperter (bekanta till Dim), som ska hjälpa oss att komma undan, så lindrigt som möjligt. Dim hjälper oss, för att han med sina 20 år i Australien förstår utlänningars problem. Dessutom tycker han inte om, när staten tar pengar från medborgarna. Han kan som hotellägare konsten att läsa lagtexter och att komma undan lindrigt penningmässigt. Han började som gatuförsäljare av jordnötter i Ierapetra, när han var liten grabb, så han har välsmort munläder. Spännande fortsättning följer i nästa nummer av ”Er man ….”

/ Jannis