Paleochoras saltfynd

[Fysimera]

Solen har gassat het, havet legat lungt på morgnar. Senare på dagen lyfter vinden små vågor. På sandstranden ligger människor och solar sig. På kvällarna stänger man huvudgatan och taverna borden lyfts ut på gatan. Kvällsbåten från Agia Roumeli har med sig dem som har vandrat Samaria ravinen. – Så såg det ut i Paleochora i början av veckan. Sommarsäsongen har börjat.
Den sena påsken i Grekland firades förra helgen: Människoträngsel på kyrkobacken vid midnatten, alla levande ljus och små lyktor på väg hem för att ge välsignelse, röda ägg, Judas som brändes på bålen samt fyrverkeri. Påskdagen med grillat lamm och chokladägg som smälte i fingrarna. Med dessa gamla traditioner som bakgrund vandrade vi på de vackra strandstigarna som startar västerut och österut från Paleochora.




Paleochoras påsköverraskning hittade vi på de mörka strandklipporna utanför staden. Förra veckans vågor hade sköljt över dessa klippor och havsvattnet ligger kvar i sprickorna. Den heta solen torkar vattnet och havssaltet kristalliseras till vita gryn. Just nu är det lätt att samla detta salt, sleva det från pölarna före solen torkar det helt och saltkristallerna fastnar i klipporna. På en del ställen bildar saltet en hård yta på vattnet, som isskorpan efter en frostnatt. Aldrig tidigare har vi hittat havssalt i dessa mängder. Nu åkte vi tillbaks till staden efter badutflykten med dryga fyra kilo havssalt, väldigt saltigt och gott i smaken. Påskpresent från Paleochora. Saltmassan är ännu lite fuktig, vi sprider ut den på tork nu efter hemkomsten i eftervärmen i bastun.





Salthalten i dessa "mättade" vattenpölar var säkert över 25% så det var gott om ej upplösta saltkristaller på pölarnas botten.
Vattnet i Medelhavet är mycket salt, salthalten ligger mellan 3,5 – 3,7 procent. Medelhavet skulle torka rätt fort om inte mindre salthaltigt vatten skulle flöda in hela tiden genom i första hand Gibraltar och Bosporsunden för att ersätta dunstingen.
Medelhavets geohistoria berättar att detta hav skulle torkar till saltöken på tusen år, om Gibraltar stängdes igen som det hände för 5-6 miljoner år sedan. På den tiden regnade de dunstade vattnen över andra hav och detta ökade jordklotets havsyta med 12 meter. När Gibraltar igen öppnade sig störtade vattenmassorna in i Medelhavsbassängen med sådan kraft att enligt forskarna steg Medelhavets yta med tio meter per dag.
Skall man tro på denna information eller!?
Vi läser om dessa underliga uppgifter och ser från vår altan långt över Kretahavet. Det känns svårt att föreställa att se en saltöken i stället för havet. Just nu avspeglas molnen i havsytan, små fiskebåtar gungar på havet utanför Apokoronas. På natten fick havet en hel del påfyllning när ett störtregn med åska gick över vårt hem på Mesibacken. På morgonen var luften frisk och väldoftande. På gården har vinrankan redan blommat ut, små vindruvor börjat växa. Grannens granatäppelträd är full med röda blommor, musmulträdet bjuder på morgonfrukter.


Anna & Olle