Getter

[Monica P]

Många getter på Kalymnos...

På entusiastiska fotografier som turister delar med sig av här på kalimera och annorstädes ser man att getter är populära objekt. De är ju lite överallt, på vägarna, på tvärbranta sluttningar, på stränderna. De små killingarna är bedårande där de fyrfotahoppar omkring.

Mindre bedårande är de vettvillingar till vuxna bockar och getter som drar omkring utan bjällror, strövande fritt, glatt mumsande på allt de hittar.

I vår närhet finns det tre olika herdar eller djuruppfödare eller vad man nu kan kalla dem. På grekiska finns det flera namn för yrket; voskós, tsopanis, ktinotrófos. Dessa tre är svågrar och oerhört osams, det gäller bete och vatten och allmän tillsyn.

Min sakkunnige i fårfrågor, Petros, har får och hatar getter, som han säger är djävulens anhang- går inte att hålla ordning på, tuggar i sig blommor och buskar i alla trädgårdar de kommer in i...- och så får han ovett fast hans får inte varit i närheten av brottsplatsen.

Svågrarna har getter och får blandat och håller verkligen inte reda på dem. Deras söner är förmodligen utleda på att springa och jaga getter, roligare att köra moppe med flickvännerna.

Egentligen ska alla djuren märkas med gula örhängen och ha bjällra, det har EU bestämt, det har att göra med subventioner. Man deklarerar årligen hur många djur man har. De senaste åren har subventionerna torkat in och bjällror och örhängen ramlat av.

Vi i vår by har staket runt våra hus och trädgårdar, väl medvetna om getternas otroliga förmåga att snika sig in.

I ettdraget natten som gick hörde jag hur fikonträdet utanför mitt fönster prasslade egendomligt, och några andra mystiska ljud. Jag lyste genom fönsterluckan med en ficklampa men såg inget. Jag öppnade balkongdörren och lyste mot de konstiga ljuden. -En stor svart bock mumsade ivrigt på fikonblad och en annan lite mindre stod lite längre bort och tuggade på granatäppleträdet. När de såg mig drog de iväg åt varsitt håll och den store bamsen knuffade till min hand så att min nya, dyra, ficklampa föll utför trappan och gick itu. Han gjorde ett tjusigt språng över grinden och försvann. Han hade ingen bjällra.

Sen höll en annan flock på med att jogga hit och dit i timmar, men de hade bjällror så jag hörde att de höll sig på den öppna platsen nedom husen.

Nu har vi och grannarna tröttnat. Min man har fotograferat alla våra söndertuggade plantor och buskar och ska anmäla det här, även om vi vet att inget kommer att hända. Det är inte första gången, men ibland får man nog.

Du kan väl den gamla barnvisan?
-Och våra bockar och våra getter och våra fyrfota fän
-De går i skogen och plockar nötter och gnager barken av våra trän...