Omalos och Vita bergen - en plats för eftertanke

[lugnagatan]

Efter mycket lång tid blev det dags att börja att bekanta sig närmare med Vita Bergen. Man kommer fram till början av Samaria-ravinen, men tar istället av på en led uppåt.





Upp mot berget Gigilos. Det reser sig som en vresig vägg till höger från utgångspunkten.





Man får direkt en känsla av att vara högt uppe.




Den här leden ska vara rätt så lättgången .




Vägen leder vandraren ideligen ut mot branta avgrunder och en dramatisk natur.






Det ser dock svårt ut på avstånd. Det är faktiskt där uppe i passet snett upp till vänster man ska ta sig, för att sedan komma upp till toppen.





Jag var inte helt ensam vandrare.





Här finns intressanta klippfåglar och en mycket sällsynt och hotad växt som bara växer på branta klippor och blommar i Juli - Augusti. (Skylten i mitten på bilden. )






Ibland formar klippstoderna valv över vandraren.





Här finns en vattenkälla som man kan dricka ur, och som försörjer Xyloskalos nedanför. Efter den slingrar sig leden över hav av stenar och ras-flöden.









Den här vandringen har verkligen gett mig mersmak och det ska bli roligt att återkomma när den sällsynta växten blommar i Juli – Augusti.





Fem kilometer tillbaka på Omalos-platån får man gå för att hitta ett boende för natten.






Omalos-platån ser bördig ut men inte så uppodlad.





Dom här blommorna var alldeles fulla med bin.





Till den här växten sökte sig en stor slags brunsvart humla.





På morgonen hade bussen från Chania ställts in pågrund av dåligt väder. Så det blev en längre vistelse med tillfälle till eftertanke och fördjupande i höjdrädslans psykologi - och faktiskt en känsla av nystart på Kreta !





Det blev lugnt och alldeles tyst på slätten, för att sedan på några minuter blåsa upp till storm.






På Kreta finns inte urberget, utan berggrunden är ung och har genomgått många metamorfoser. Här på bilden är minnesmonument efter Chatzimichali Giannari och andra motståndsmän som utgick härifrån och Lakki.