Er man i Ierapetra 2009, april

[Ylva A]

När månaden närmar sig sitt slut börjar jag fundera. Har jag något att berätta, som kan roa andra, mig själv och som jag inte har skrivit om tidigare? April har som vanligt varit en blomstermånad. Nu när regnen slutat väntar torkan.

Som alltid när vi återkommit till Kreta, upplever vi den otroliga vänlighet som vänner och grannar visar oss ”flyttfåglar”! När vi kom, frågade vi naturligtvis hur vintern hade varit. Buden skilde sig åt. Lantbrukarna tyckte att den varit varm och med lite regn. De övervintrande pensionärerna tyckte att den varit sval och med mycket regn. Neutralast borde Ierápetras väderstation vara. Kallast under vintern + 11,1˚, varmast t.o.m. april + 22,4˚. Regnmängden är okänd pga. havererad mätutrustning.

Den ortodoxiska påsken inföll i år en vecka efter ”vår”. Den närmast liggande kyrkan i vår by heter ”Agios Saránda” = Heliga 40-dagarskyrkan. Talet 40 anses vara heligt och Pelagia startar sin fasta 40 dagar före påsken. Fasta innebär inte totalt avstående av föda, om man inte vill det. Under de första dagarna av april åt Pelagia både skaldjur = räkor, bläckfisk och sniglar. ”Vanlig” fisk och kött, får vänta till efter ”uppståndelsen”. Sniglarna plockar man själva efter vårregnen. Man hittar dem i olivlundarna och uppe i bergen. Vassilis, tavernaägare i byn, hade samlat hela 50 kg för framtida användning. Han tillreder dem högklassigt, tycker både jag, söner och barnbarn! Här verkar alla vara religiösa. Den ortodoxiska kyrkan lyckas verkligen fånga upp alla, oavsett om det beror på tradition, historia eller bara hopp om ett evigt liv. För mig spelar det ingen roll! Tro är tro! Jag imponeras av ceremonierna med epitafievandringarna på långfredagen, överföringen av den heliga elden från Jerusalem på påskaftonen. Alla går ut och deltar i folkfesten. På påskdagen tänds alla grillar, då lammen helgrillas och familjerna samlas och frossar i kött. Alla man möter säger ”Jesus är uppstånden” och förstås ”Glad Påsk”. Vi är alla en del av det hela!

För säkerhets skull har Ylva och jag också andra skyddshelgon. Ett jättelik klippa, som liknar ett stenansikte, passerar vi varje dag under morgonpromenaden. Vi kallar den ”Stenis”. Där fixar vi vattenbalansen och mediterar över vårt härliga liv. Dessutom har en fiskare i Ierapetra gett oss var sitt halsband med ett bläckfisköga. Det skall skydda oss mot ”mavromátia” – det svarta ögat. Vad det är vet vi inte, för vi har inte sett något. Vi är nog för blåögda. Det skall nog hjälpa oss mot allt övernaturligt! Vår vän Nikos har haft ett sådant halsband i 30 år och det har skyddat honom mot allt ont utom kvinnor, alkohol och cigaretter. Ska jag ta hem ett antal? De kanske hjälper mot onda karlar också?

Påsken hann bara passera innan det på torsdagen blev nästa firande, Georgos-dagen. S:t Göran, eller Georgos som han heter här, är skyddshelgon för staden Ierapetra. Firandet sker med ikonvandring med musikparad från S:t Georgoskyrkan runt staden. Vår granne firades genom besök av bekanta och släkt under minst 3 dagar. En av kvällarna var vi bjudna på middag tillsammans med den närmaste släkten. 30 personer för en vanlig namnsdag! Pelagia bjöd på massor med mat och dryck och stämningen var hög. Förr kände vi oss lite utanför och drog oss tidigt tillbaka till lugnet hemma. Nu, med förbättrade språkkunskaper, känns allt mycket lättare, när vi även själva kan ta initiativ till samtal.

Sedan några år tillbaka har vi deklarerat även här. Tidigare har vi inte behövt betala någon skatt för huset. Grekerna behöver inte betala skatt för sitt första hus, men för n:r 2 och 3 osv! Eftersom man antar att utlänningar har ett första hus i sitt hemland, får även vi som EU-medborgare betala skatt för vårt hus här nere. Skatten är dock liten, 35 €/år. Vår vän Jannis Z, tavernaägare i grannbyn Mirtos, fick erbjudande av skattemyndigheterna att vid omedelbar betalning av 500 €, skulle han inte skattekontrolleras. Ett bra förslag, som borde gälla egenföretagare i Sverige! Gissa om Jannis nappade på förslaget?

En typisk kretensisk historia, som vi hörde vid enTV-underhållning, kommer här:
”Kosmos är oändligt stort. Centrum av kosmos är jorden. Centrum på jorden är Europa. Centrum i Europa är Grekland. Greklands centrum är Kreta. Centrum på Kreta är Koutsounari och i Koutsounari är vårt hus centrum för kosmos”.

Humoristen är från staden Anógia, så jag har själv bytt orten till Koutsounari. Vi tycker oss ha hört någon liknande historia om Östersund, men det kan inte stämma! Vårt hus i Östersund ligger för nära krematoriet.

Vi har lyckan att vara friska. Extra friska är vi här på Kreta. Den klåda som jag får varje år, då jag badat 1 vecka på Holiday Club i Åre, försvinner nästan genast, då jag kommer ner. Ja, jag använder samma tvättmedel både här och hemma! Ylvas sprattelbenssjuka – restless legs – behöver inte medicineras, när några veckor har gått. Det verkar dock som om hon drabbats av valpsjuka. När vi återkom till våra hundar Viffen och Piff, mor och dotter, visade det sig att Viffen dött, i samband med att hon fått en ny kull. Sedan vi kom ner, har även Piff valpat med 4 småttingar, varav 2 är kvar i livet (nu 3 veckor gamla). Gissa om Ylva gillar att kela med dem! Vi ser fram emot varje ny utvecklingsfas i deras liv. När vi återkommer i höst är de så stora, att de vill följa med oss på vår morgonpromenad.

Våra tyska vänner Christian och Christel har flyttat närmare oss i Koutsounari by. Det betyder tätare kontakter och kortspel flera gånger i veckan. Trots att spelet är Gin Rummy, behöver vi inte gin för att ha trevligt. Den som förlorar omgången betalar 1 €. Den sammanlagda potten använder vi sedan för gemensam middag på någon trevlig taverna.

/Jannis