Morgonstrandens höstblommor

[Fysimera]

Vi kör från Mesibacken till havsstranden i tio minuter. Speciellt så här på sensommaren lockar det varma vattnet till morgondopp, till att strosa på stranden så länge den är öde. Idag hittade vi höstens första budbärare strandliljor, kritvita och underbart doftande.





Dessa samma liljor målade de forntida minoerna i sina lysande fresker för över tre och ett halvt tusen år sedan. Strandliljan börjar blomma då bladen redan har vissnat, blommorna dyker upp ur den torra sanddynen som från ingenstans, alltid lika överraskande och glädjande. Fast de alltid berättar just om att sommaren börjar luta sig mot hösten.
Idag tittade vi även efter andra blommor på havsstranden. Gula strandvallmon blommar här direkt ur sanden, på vägkanten, nästan på bara klippan. Saltmärken/strandfänkol växer överallt i stora mattor. Lövkojan har förlängt sin växtperiod - vanligen blommar den ut i slutet av juni.






Vi har valt just denna strand till vår morgonbadstrand för det finns sällan folk här på morgonen och Milo-hunden får springa fritt. Han äter glupskt strandgräs, står i grästuvan och tuggar noggrannt strå efter strå. Sedan rusar han efter husse i vattnet.

Denna morgonstund är en av dem då kaffet smakar som bäst i världen gärna samman med färskt morgonbröd som vi köper på vägen hos bagaren.

Anna & Olle