En minnesvärd konsert med Nótis

[Ylva A]

Det var den 4 juli 1998. Vi hade under våra semestrar på Kreta lärt oss uppskatta Nótis Sfakianákis musik. Det var grekisk TV och Manólis och Eléni på Taverna Koúros i vår by Koutsounári, som spelat de låtar som fastnat i våra huvuden. Manólis hade också bränt några av hans CD-skivor, som vi kunnat lyssna på hemma i Sverige. Nu skulle Nótis ha konsert i Ierápetra och vi skulle ha möjlighet att se honom!

Vi tog vespan in till staden, åt middag där och körde till fotbollsstadion, där evenemanget skulle vara. Vi var på plats i mycket god tid. Vi blev hänvisade upp på huvudläktaren en bra bit från den nyuppsatta scenen. Högst upp på läktaren satt redan några hundratals kretensare, som spejade in de ovanliga turisterna som närmade sig. Istället för att som Ylva ta trapporna, gjorde jag som van volleybollspelare ett språng upp på nästa avsats. Tyvärr var sandalen hal. Jag halkade, fick övervridning och slog i med huvudet före i betongkanten. Blodet sprutade som ur en fontän från ett hål vid ögonbrynet. Jag kan fortfarande höra de ljud, som de ovan nämnda grekerna lät avge. Å-å-åh. Det lät som vid ett missat målskott i fotboll. Pappersnäsdukarna i fickan kom väl till pass och vi fick snabbt ta oss ut från arenan via insläppet hela tiden med blodet droppande. Två poliser stod på vakt där och vi fick genast skjuts till lasarettet av dem. Den enda gång jag åkt polisbil!

Jag fick snabbt komma in på akuten. Där blev jag sydd med 5 stygn och fick ett stort förband ovanför ögat. Det var också den första gången jag hörde någon säga: ”Pst, prata inte så högt, han förstår grekiska”, men det jag hade fattat var lite. Man skämtade om klantiga turister!

Väl behandlad tog vi taxi tillbaka till stadion, där konserten ännu inte hunnit börja. När vi kom till ingången blev kommentaren, när personalen såg mig återvända:” Det här är Nótis vän, ge honom en bra plats.” 2 nya stolar placerades ut nära scenen. Vi fick på detta sätt en mycket bättre upplevelse av Nótis och hans framträdande.

Efter förbanden kom Nótis in på scenen på en brummande motorcykel. Ja, det var en magisk afton i julimörkret med strålkastare och ljuseffekter och framför allt en intressant och spännande musikupplevelse. Vi brukar fortfarande lyssna på Nótis, när vi åker bil i Östersund, men vi har slutat köpa hans musik. Jag vet således inte längre något om hans musikaliska kvalitet. Då för 15 år sedan, fixade han ett minne ovanför mitt högre öga i alla fall.

Vespafärden hem gick utan problem. De följande veckorna fick jag naturligtvis svara på frågor angående mitt stora vita omslag. Jag skyllde på Nótis!

Jannis