#1
|
||||
|
||||
Mönster
Så här på hösten får jag alltid lust att möblera om. Nu är ju möjligheterna begränsade, men man kan vrida på en soffa eller flytta ett bord , städa bort onödiga prylar, snygga till i skåpen, sy nya kuddöverdrag och byta gardiner. Inbillar jag mig, eller är det en kvinnogrej, liktydig med att lägga dun runt fågeläggen och sånt?
Jag har inte träffat många män som är helentusiastiska över gardiner och kuddöverdag, men jag har inte så stor bekantskapskrets, ska sägas. Det ledde i alla fall till att jag i går granskade mitt hem med kritiska ögon. Och såg MÖNSTER överallt. Blommiga dukar, randiga trasmattor, rutiga handdukar, konstigt mönstrade kuddar, ja blommor överallt: på porslin, brickor, kakel, tavlor, precis överallt. Och på våra tidigare vita väggar: spår av makens jakt på flugor, mygg, spindlar och en stor skorpion, jo, det är sant. Långt, långt från heminredarnas svala vita vackra lägenheter. Så var börjar man? Det brukar bli en rejäl röra: jag drar fram dammsugare och skurhink, trasor och moppar. Alla grejor flyttas till en annan plats. en del åker ut på verandan där katterna förundrat provligger stolar och sängkläder . Gardiner till tvättstugan. Böcker i kassar; ska bytas mot andra. Jag vrider på datorbordet. Det blev bättre så, men då måste jag flytta hyllan med pärmar. Då får inte radion plats, och man kommer inte åt byrålådorna. Provar en annan vinkel. Bättre. Några skarvsladdar går det åt. Så småningom börjar det se vettigt ut, då vaskar jag golvet och byter sängkläder och gardiner. Några nytvättade trasmattor blir skönt på de här kalla stengolven. Men mönstren...jag har för många olika. Rotar i skeppskistan efter enfärgade grejor, hittar bortglömda dukar vävda i tolvskaft nån gång på sextiotalet. Vackert! Hittar ett enfärgat tygstycke i samma låda, ska sy överdrag till stolsdynorna. Hittar ljusa, tunna gardiner, precis vad som behövs nu när det blir mörkare ute. Kvar blir skorpionfläcken, för vi skulle behöva måla om hela rummet, men bara tanken på att flytta fram allt för att komma åt gör mig kallsvettig. Det får duga. Vi har ingen tjusig designerlägenhet, men det får duga. |
|
|