Raviner och fornstäder ( 1 )

[lugnagatan]

Tillgången på sötvatten är så centralt genom historien. Det finns ett ställe väst om Rethymnon - Argiroupoli - där vatten flöder ständigt i mängder, genom ett virr-varr av tavernor.









Här skulle det bli fullt med gäster senare under dagen. Det grillades för fullt.








Mossor och ormbunkar (bräken) kunde här trivas.








Nu går en del av vattnet till Rethymnon. Själva fornstaden låg uppe på en höjd bredvid vattenfallena. Nu är den överbyggd med en fin lite by, också med namnet Lappa, som fornstaden.







Enorma ansträngningar lades ned på att hugga ut cisterner för vatten direkt i berget.




Så här ser det strykjärns-formade berget ut ovanpå. Det är mitten av fornstaden Elefterna ost om Rethymnon.






Härifrån syns toppen av Psiloritis.







Bostäder och kyrkorum uthuggna direkt i berget.







Elefterna täcker ett mycket stort område runt om den centrala klippan. Man kommer upp därifrån till den lilla byn Marguerites, där det går sätta sig direkt på en av två tavernor, se den handgjorda keramiken och gå till klostret.






Mesaflia-ravinen ser man tydligt från Paleochora-vägen. Den mynnar ut vid byn Deliana, därför kallas den också Deliana-ravinen. Den ligger alltså på västra Kreta mitt emellan Kastelli och Chania. (Det finns en KTEL-buss till Deliana.) Huvudsakligen handlade det här om att skrämma upp gamar som satt i grottor uppe på dom mäktiga klippväggarna.






Det är också intressant med människorna.






Vid solnedgången kom vi ut i en dalgång där mängder med bi-ätare jagade insekter uppe i luften, och deras vackra färger gick nu tydligt att se med kikaren.

Kvällen avslutades på stranden i Kastelli.