Musik för själen

[Monica P]

...alltså, jag vill inte retas eller tråka dig,som inte kunde vara med, men nu måste jag berätta om några musiktillfällen igen...varav hjärtat är fullt, du vet...

AMONI hade en, nej två fullträffar lördag-söndag. Det var ett gäng sympatiska musiker från Rodos, somliga med anknytning till Kalymnos, som kom hit och spelade och sjöng så att det fortfarande vibrerar i mitt huvud.

Inte nog med att de var utomordentliga musiker, de spelade utan arvode med, och de pengar som vi fick in gick till en förening som ger stipendier till ungdomar från Kalymnos som kommit in på universitet och motsvarande. Föreningen heter "Tris ieriarches" och har hållit på med sån verksamhet i många år, så det var läge att samarbeta.

På lördag kväll hölls vi i Amonis lilla men trivsamma lokal, på söndagen i en mer offentlig lokal nere på platian. Smockfullt båda kvällarna! På lördagen var det liksom klubbkaraktär, trångt som vanligt, alla dricker lite vin och äter tilltugg, och mer vin, och stämningen blir på topp och alla sjunger med och ingen vill gå hem. Jag sålde biljetter som jag brukar, och till slut fick jag be folk att nöja sig med att stå för stolarna tog slut. Tro inte att det hindrade folk från att komma in...i tvåtiden vek jag mig och moppade hem, men andra stannade till fem på morgonen.

I går, söndag, trodde jag att stämningen skulle bli annorlunda, för det var mer konsertkaraktär med raka stolrader, om du förstår, och lite vin och läsk utanför för rökarnas trivsel, med efter första sången sjöng alla med! Sanslöst är nog rätt uttryck. Sån längtan efter att få sjunga de ofta sentimentala sångerna, som alla kan alla ord till! Direkt vid introt vet man vilken sång som kommer...

Jag stod utanför med min biljettbunt och hade tillfälle att prata med dem av musikerna som pausade ibland. En hade svensk mamma och en annan hade rest med bil ända till Nordkap, båda gillade Norden och förundrades över kontrasterna, ville veta mer om vad vi tycker om Grekland och så. Jag var glad att kunna referera till Kalimera, där så många åsikter kommer fram.

Har vi någon motsvarighet till de grekiska sångerna? Jag kommer inte på någon . Påminn mig om du vet. Blir vi så entusiastiska och sjunger med? (Jo, det där på Skansen kanske?) Kan vi alla texter?

När jag åkte hem mitt i natten, trött men lycklig över de trevliga kvällarna, tänkte jag på att greker må vara knepiga, känslofulla och kontrastfyllda på alla möjliga sätt, med de vet hur man kan umgås. En snabb kram, en kindpuss, ett igenkännande leende, det är så självklart.