Val på söndag

[Monica P]

Riksdagsval denna gång, nyss hade vi kommunala val. Det är kritiska dagar för Grekland, om man ska gå efter vad förståsigpåarna på TV säger.

Jag är innerligt trött på allt prat! Trots att vi har haft en rekordkort tid från beslut om val till själva valet är det bara valpropaganda i media, bara lite inblandade artiklar om terrorister och andra brottslingar som åkt fast, och lite om fynden i Amfipolis. Samma ansikten på alla foton, samma retorik, samma argument.

På söndag ska vi i alla fall högtidligen gå till vallokalerna och göra vår samhälleliga plikt. Det är faktiskt straff på att INTE rösta, om man inte har en giltig ursäkt, men, som en reporter sa, det har aldrig utfärdats någon dom för försummelsen...

Man röstar i sin hemkommun, och folk som bor annorstädes får ledigt från jobbet för att åka och rösta.

Polariseringen är hård. Alla tror att vänsterpartiet Syriza ska få flest röster, men knappast nog för att kunna bilda regering ensamt. Samtidigt visar enkäter på att ND:s Samaras bedöms som den lämpligaste premiärministern. Jag får inte ihop det där.

På lokalplanet rusar kandidater från ställe till ställe och presenterar sig. Många unga och nya ansikten.

Tidigare premiärmeínistern Papandreo har bildat ett nytt parti- Kinima Demokraton Socialiston- men han kan knappast kalkylera med tillräckligt % för att få vara med och regera. Men som han säger: en början. De tidigare partikamraterna i Pasok är uppenbart sura på honom...jag har hört en del av hans tal och känner sympati, räcker det?

En tydlig trötthet präglar vardagsgreken, det är för mycke´nu...