Längtan...

[Thira]

Så här när vintern övergår i vår så bultar det alltid extra hårt i mitt Greklandshjärta. Tror delvis det har att göra med att jag,så gott som varje år mellan 87-94 åkte iväg denna tid för att jobba i Grekland. (Har så klart varit där sedan dess med men då som turist enbart och då barnen var små blev det inte alls ofta.) Men också för att jag vet hur fenomenalt vackert där är denna årstid. Snart ska jag iväg igen och efter ett arbetsamt halvår, sedan jag sist var där, så kan jag säga att jag längtar något förskräckligt. Jag jobbar extra (varannan vecka då tonåringarna är hos sin farmor/pappa) utöver min vanliga heltidsanställning för att ha råd att åka så ofta jag bara kan. Och visst blir man trött emellanåt Men hela tiden finns det ett mål i sikte. Grekland!
Folk runt omkring mig brukar fråga om jag inte är rädd att bränna ut mig eller gå in i väggen som man kallar det nu för tiden. Men ingen gång under dessa år har jag känt så. Tvärtom, det blir så otroligt mycket mer meningsfullt när jag vet att snart väntar frisk havsbris, kalimera, kalispera och kalinixta, den där speciella doften av vildtimjan, apelsinblommor och så bergen (denna gång väntar även skolböckerna i.o.f.s haha). Hur kan det komma sig att Grekland är som en drog nästan?
Man känner dragning till en viss ö eller plats på fastlandet och så bara måste man dit. Eller så bara till landet generellt, vars som helst - bara man kommer dit. Känner ni andra, mer erfarna och lite äldre resenärer, lika dant?
Om jag trodde på tidigare liv så skulle förklaringen egentligen bli väldigt enkel. Och i sådana fall har vi kanske alla som reser dit för vi nästan känner att vi måste, spatserat runt i togor i olivlunden, deltagit i kriget mot Troja eller suttit under trädet på Kos med Hippokrates en gång i tiden?
Men jag tror inte på tidigare liv.
Det är bara som det är.
Grekland är ett livselixir.