Absurd och obekväm känsla

[Monica P]

Ingen har väl undgått att följa med i det grekiska rabaldret, som ännu väntar på lösning. Jag har inga åsikter i frågan, det är så många andra som vet precis hur det ska ordnas.

Idag for jag ner till stan igen för att ta ut mina tillåtna 60 € från det grekiska kontot. Våra pensioner går till svensk bank, så de borde sitta säkra, men kan bli svåra att nå om bankerna kapsejsar. Hittills får vi, muttrande, ta ut 60 € varje dag och 120 över disk (så länge pengar finns på kontot, bevars...)om vi inte har kort. De äldre har det jobbigt med köer i värmen.

Det var ganska vänlig stämning vid Pireus bank i Pothia, lite ironiska kommentarer om att banken borde bjuda på kaffe...

Sen köpte jag en glass, måste ju underhålla konsumtionssamhället, och satt i skuggan och betraktade folklivet.

Utanför hamnpolisens lokaler var det ett stillsamt kaos med mängder av nyinkomna flyktingar , många barn. Jag hade samlat ihop barnbarnens leksaker från förrådet, lite hygienartiklar, sandaler och kläder och lämnat dem till den lilla hjälporganisationen. Andra kom med lådor med mjölk, frukt och annat. De här människorna väntar på registrering och vidaretransport till Aten och sen västerut. Väntan kan bli lång och jag förstår frustrationen- särskilt hos föräldrar med småbarn.

Tio meter längre bort satt turister på café. Stranden var full av badande och solande människor. Glada blonda barn...

Våra villkor är så olika, och det är inte mycket man kan göra. Vänlighet kostar förstås ingenting, och är en förnyelsebar inergikälla.

Var snälla mot varann, säger jag!