Ur: Det är aldrig kört (dessa kloka Greker)

[Lisbeth K]

Detta hittade jag i en liten underbar bok vid namnet: Det är aldrig kört.

En trasig spegel.
På Kreta finns en grekiskortodox akademi, och en av initiativtagarna till akademin heter Alexander Papalopos.
På akademin höll Alexander Papalopos vid ett tilfälle ett seminarium om kyrka och samhälle. Precisinanna det var dags att bryta för kaffe uppmanade Alexander åhörarna att ställa frågor om de var något de undrade över.
De flesta tittade sig runt i salen och hoppades att ingen skulle ställa någon fråga. Mång abörjade att bli kaffesugna och behövde en paus.
Men en man räckte upp handen. "kan du säga mig vad som är meningen med livet"?
Det blev alldeles tyst i lokalen och de flesta smålog lite. Det var ju inte precis en liten fråga att svara på några minuter innan kaffepausen.
Men Alexander Papalopos tog frågan på allvar.
"När jag var liten och lekte här på gatorna på Kreta hittade jag en gång en trasig spegel. Jag samlade ihop alla bitarna för att försöka sätta ihop dem till en hel spegel, men det gick inte så bra. Då slängde jag lalla bitarna utom den största. Den sparade jag och använde till att göra solkatter med, fånga soljluset så att det reflekteras och lyser upp på mörka platser. Jag har den här" , sa han och tog fram den ur innefickan på kavajen. "Fortfarande använder jag den för att påminna mig om att det går att skapa ljus i mörkret"
Det gick några år och så en dag kom ett brev till Alexander Papalopos från mannen somställt frågan om meningen med livet.
Brevet lydde: "Tack för ditt svar och för att du tog dej tid med att svara på min fråga! Svaret förändrade hela mitt liv, eftersom jah var mycket ledsen just då och hade svårt med att se någon meninng med livet. Jag är författare och har nyligen kommit ut med en bok där bland annat ditt svar finns med. Som ett försök till tack skickar jag med en check till akademin, med pengar som jag fått in på boken"

Checken var på 250 000 dollar. Summan gjorde det möjligt att bygga akademins efterlängtade bibliotek.
Kanske skulle fler av oss öva oss i att göra solkatter i mörkret!

Är den berättelsen inte helt underbar!!