Att ha Bill Clinton på vinden

[Kalimera]

Jag hade en gång en blogg som hette BloggaMera. Det har jag inte längre för den stängdes ner igår. Anledningen var att jag inte har skrivit något på många år, och den kostade pengar. Men jag har sparat alla inlägg. Många handlade om Grekland, medan ett fåtal var av privat karaktär. Här är ett inlägg som jag skrev den 12 december 2006.

Igår kväll kånkade jag och Camilla upp lite saker på vinden. Som så ofta förr skrämdes (och skämdes) vi över hur mycket skräp vi samlar på oss. Vi brukar göra en utrensning varje år. Saker som för bara några år sedan kändes livsviktigt att spara åker ut. Trots årliga utresningar är vinden jämt full. För att överhuvudtaget komma in måste vi börja med att bära ut. Igår (efter utkånkningen men före påfyllandet) grävde vi oss längre in än vad vi gjort på åratal. Det skulle vi inte ha gjort. Årliga utrensningar i alla ära, de funkar inte om man bara håller sig till skräpet i mynningen. Det lärde vi oss med förfäran igår. Vi hade nämligen glömt Bill Clinton.

För en herrens massa år sedan köpte jag en docka som pensionerats från sin roll som statist på operan. Det var en ful rackare. Gick inte att ha i möblerade rum. (Idag frågar jag mig hur det stod till med min mentala hälsa vid tiden för inköpet av dockan. Vad skulle jag med den till? Inga svar på den frågan.) För att piffa upp den pensionerade dockan bestämde jag mig för att köpa en mask. Jag gick till Buttericks där jag visste att det fanns ett gigantiskt utbud på masker. Och mask köpte jag. En Bill Clinton av senaste modell. Av någon idag outgrundlig anledning gick jag hem med en Bill Clinton-mask. Jaja. Dockan blev i alla fall snyggare som Bill Clinton än det getliknande utseende den hade tidigare.

Bill Clinton arbetade ett tag som vakt i lägenheten. Exempelvis när vi var i Indien tre månader. Då satt han i en fåtölj precis innanför dörren. Man glömmer fort. Särskilt när man har varit i Indien i tre månader. Inte tusan kom vi ihåg att Bill satt uppe och väntade på oss. Gissa hur vi reagerade när vi kom hem från resan och öppnade dörren. HJÄLP!

När vi för några år sedan flyttade till en annan lägenhet förpassade vi Bill till vinden. Han sattes som vindsvakt i en fåtölj. Om några inbrottstjuvar kom på oväntat besök skulle de skrämmas på flykten av Bill. (Jag misstänker att de skulle skrämmas ändå när de såg att det bara fanns skräp på vinden.) Igår grävde vi oss in mot Bills domäner. Vi hade glömt honom. Han hade inte glömt oss. När vi flyttade undan en hylla skymtade vi något rött. Nyfikna på vad det var vände vi ficklampan in mot skrymslena. Och där satt han! Vår kära Bill Clinton. HJÄLP!